Igår var det dags för första tillfället av min workshop kring examensarbetet.
Upplägget var lugnt och skönt med två plus två timmar mitt på dagen, med en timmas lunchrast.
Lugnt och skönt om man bor i Stockholm och inte måste ta med hela familjen, vill säga...
För mig blev det i stället en tolvtimmarstur, eftersom jag skulle få med både spädis och fyraåring inklusive tillbehör, hinna (och hitta) dit i tid för att amma innan det drog igång, i ett lite oberäkneligt väglag, få sambon att känna sig som hemma på ett ställe där jag själv bara varit ett fåtal gånger i mitt liv.
När allt var klart var det dags att finna vägen från Konradsberg till Bagarmossen, för att besöka min bror och hans familj, men min klara bild av vägen från Skogskyrkogården till slutdestinationen hade censurerats, så att en liten gatstump, som visade sig vara avgörande, hade raderats. Resultatet blev så klart en alldeles för lång omväg, som förlängdes ytterligare av min inkompetens i höger-vänster-området...
Sedan var det så klart alldeles för trevligt att träffa familjen, senaste gången var vid jul, och innan vi kom iväg var klockan alldeles för mycket. Väglaget hade då uppgraderats till förrädiskt, och så mycket högre hastigheter än 80 km/h kom vi inte upp i...
Vid Södertälje ökade andelen snö i nederbörden, och vid Läggesta vaknade lillan och vrålade. Hon som aldrig vrålar annars väljer så klart att göra det just då.
När vi kom till Strängnäs hade vi insett behovet av att stanna och amma, och hemkomsten försenades ytterligare.
Väl hemma, efter ett besök på pizzerian, försökte vi få en genomtrött fyraåring att äta innan hon fick gå och lägga sig, och sedan somnade vi båda på soffan.
Jag ser inte fram emot nästa tillfälle...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar