För ungefär ett år sedan började jag trappa ner på mina antidepressiva tabletter.
Första gången på väldigt länge som det liksom gick åt rätt håll.
Tidigare har jag bara fått trappa upp eller stanna kvar på given dos.
I slutet av maj kom bakslaget, och jag stannade på halva vägen.
Nu fortsätter jag, efter ytterligare ett år när jag mått förhållandevis bra.
Jag är lite nervös, eftersom det var på den här dosen det tog stopp förra året,
och jag har hört fler som haft problem med just en halv tablett.
Men jag har tänkt till och varit smart.
Hade tänkt göra det förra veckan, men såg att det låg ett jobbigt möte,
en sen jobbkväll, ett föredrag och en kollegas semester samma vecka,
och insåg att det inte var rätt vecka att trappa ner.
Nu är det påsklov.
Jag jobbar, men inte lika hårt som en vanlig vecka.
Och sedan blir det långhelg.
Rätt tid att trappa ner!
Tre dagar har gått.
Igår dippade jag på eftermiddagen.
Orkade ingenting, blev trött och frusen. Ville gråta.
Idag blev jag orimligt trött på eftermiddagen.
Och huvudvärk.
Men det har än så länge gett med sig.
En halv tablett.
Nästa steg är noll!
Visserligen bara på en av medicinerna, men ändå.
Noll är bra.
Om det funkar.
