Kalashelg

Den här helgen blir det dubbla kalas, både lördag och söndag.

Idag var det brorsonen som fyllde ett och firade med välbesökt kalas med många långväga gäster. Eftersom de bor i Stockholm men har sina rötter ute i landet kommer såväl mor- som farföräldrar, fastrar och kusiner på besök via långtur. För oss tog det ganska exakt en och en halv timma att ta oss dit.

Sambon jobbade på förmiddagen, och var supertrött när det var dags att sätta sig i bilen. Eftersom han är benägen att somna hur och var som helst när han är trött, föll det på min lott att köra. Det blev andra turen till Stockholm den här veckan, och jag börjar känna mig lite van. =)
Men det är förvånansvärt ansträngande att köra bil. Man sitter ju bara där, speciellt som vi har en bil med cruise-funktion, håller visserligen lite statiskt i ratten, men det är ju inte direkt fysiskt att köra bil. Ändå är jag helt slut nu. Det är väl mest mentalt, jag sitter ju på helspänn trots att jag börjar vänja mig vid storstadstrafiken...

Kalaset var heltrevligt, gott fika och trevliga gäster. Huvudpersonen var lite avvaktande, men vad kan man vänta sig av en liten herre som aldrig fyllt år förut? Han var mer inne på att laga paketen när han fått hjälp att öppna, än att öppna dem själv. En mycket ordningsam kille. =)
Lite kul var det när han satt med ryggen åt övriga barn (fem tjejer i varierande åldrar) och bläddrade i sin bok om traktoirer och kycklingar. Det var lite Ferdinand över honom. "Varför leker inte du med de andra små tjurarna?"
Men han tyckte säkert att "de andra små tjurarna" var lite jobbiga. Sexåringen försökte bygga ett symmetriskt slott av Duplo medan ettåringen försökte norpa bitarna. Treåringen norpade också så många bitar hon kom åt och byggde ett torn som var högre än hon själv. Sexåringen protesterade högljutt mot snatteriet. Femåringen satt och petade in saker i en genomskinlig låda och tjöt av skratt när åttamånaders försökte få tag på nämnda prylar genom den genomskinliga väggen. Inte så konstigt att man som ensam kille vänder ryggen åt så tokiga tjejer!

I morgon är det alltså dags för nästa kalas. Femårskalas denna gång, stora tjejen är bjuden och lillan och jag hänger på.

Det var dock inte så populärt när svärmor fick veta att vi skulle dit. "På Mors Dag?" sa hon med riktigt förnärmad röst. Men då fick hon svar på tal, för inte f*n tackar vi nej till ett kalas bara för att det råkar vara på mors dag. Folk fyller faktiskt år ändå! Sedan lämnade jag luren till hennes son, som fick ta emot hennes ursäkt. (I alla fall hävdade han att hon bad om ursäkt...) Nu ska väl tilläggas att jag inte var på mitt mest tålmodiga humör efter dagens långfärd, men lite kan man väl tänka sig för?!

Lite sorgligt...

Idag fick jag veta att det är sista babysången för terminen nästa vecka. När det drar igång igen i höst är det inte jag som är hemma med lillan längre, så det blir min sista babysång-torsdag.

Jag tycker att det har varit jättetrevligt med de här torsdagarna. Promenaden, sällskapet, sångerna och inte minst vädret! Jag tror att vi har haft tur med vädret rakt igenom. Nu spelar väl inte vädret någon roll för själva babysångandet, men eftersom vi promenerat fram och tillbaka har det ändå varit en viktig del av våra torsdagar.

Jag är där igen: Det ska bli kul att börja jobba igen, men... Jag kommer att sakna att vara hemma också. Speciellt på torsdagar.

Stockholm och studierna

Igår var jag ju till Stockholm för att träffa min handledare.
Paniken jag hade innan kom av sig, även om det var lite läskigt en stund när jag svängt av mot Norrtull. Jag fick en sån där otäck känsla av att jag inte alls skulle ha svängt av, men den kom ju på skam till slut. När jag äntligen svängt av mot Norrtälje och kände igen mig jublade jag högt i min ensamhet i bilen. =)
Hemvägen gick också bra, så nästa vecka, när jag dessutom har sällskap i bilen, borde det gå som en dans!

Ja, jag ska alltså tillbaka nästa vecka, för en enskild träff med handledaren före sommaren. På så vis kan jag jobba på i sommar, vilket skulle underlätta hösten rejält. Jag kanske får lov att gå ner i tid i höst i alla fall... Det är ju inte det enklaste att jobba heltid, ha familj och ovanpå alltihop skriva examensarbete. Särskilt som jag för första gången i mitt liv ska starta upp en förskoleklass... (På jobbet, alltså, inte som examensarbete!)

Lite detaljer kring studierna: Jag beräknas gå upp med min uppsats vecka 2 2011, och för att hinna klart med allt i tid bör texten vara färdigskriven den 20 december. Det känns ganska avlägset, men med tanke på allt annat som ska göras samtidigt kommer det nog att behövas. Får väl försöka sätta press på mig själv, så att jag jobbar på ändå. Sätta upp mini-deadlines, eller nåt. Annars slappnar jag väl av, och det är ju livsfarligt!

Telefontrubbel

Min mobil har varit lite motsträvig ett par dagar.

I lördags ville den inte skicka ett meddelande. Det händer ibland, men den här gången upptäckte jag det inte förrän det var för sent att skicka det, så jag kunde inte försöka igen.

I går skickade jag ett meddelande om Oriflamebeställning till några kunder, men fick ingen respons, vilket jag alltid brukar få. Om inte annat så säger de nej tack.

Idag fick jag inget svar när jag skickade meddelande till min sambo. Underligt.

Lite senare fick jag ett meddelande från en kompis, men telefonen ville inte skicka mitt svar. Medan jag strulade med det meddelandet dök ett felmeddelande upp på meddelandet jag skickat till sambon. Inget av dem kom iväg. Funderade på att kolla saldot, men eftersom jag inte fått någon påminnelse, vilket jag brukar få om pengarna tryter, hoppade jag över det.

På eftermiddagen åkte jag iväg till Stockholm för att träffa min handledare, och osäker som jag är när det gäller att köra bil i Stockholm var det en trygghet att ha telefonen med sig, även om jag inte kunde skicka sms med den. Väl framme försökte jag återigen skicka ett meddelande utan resultat, och bestämde mig för att ringa istället. Det gick inte. Jag försökte på alla upptänkliga sätt få fart på telefonen, men utan att lyckas, det enda som hände var att jag fick upp fler gamla felmeddelanden: Oriflame-sms:en hade inte gått fram. Inte konstigt att jag inte fick några svar!

Då slog det mig:
Jag var fast i Stockholm utan telefon! Panik!!!

När jag äntligen kommit hem försökte sambon hjälpa mig att hitta felet, och vi pratade åter om saldot, och till slut hittade jag kommandot för att få upp det på displayen.

Femtiosju öre.
Jag hade ynka pynka femtiosju öre att ringa för. Inte konstigt att det inte fungerade!

Snabbt kollade jag Telias hemsida, och efter en snabb huvudräkning slog jag till och köpte sms-årskort, så nu har jag 5000 sms per månad i ett helt år. Även om jag glömmer att fylla på med pengar. (Men det fick jag ju också lov att göra, så klart...)

Strax efter att jag köpt årskortet trillade två meddelanden in i inkorgen: en bekräftelse på köpet och ett försynt litet meddelande om att mitt saldo "börjar bli lågt". Nähä?! Tycker de att femtiosju öre är lågt??? :P
Och varför kom det nu? Om jag inte har haft mer än femtiosju öre sedan i lördags kunde de väl ha skickat det tidigare än strax före nio på måndag kväll?!

Det positiva med hela upplevelsen är i alla fall att jag nu vet att jag klarar av att köra bil till, i och från Stockholm utan mobilen som livlina. Jag är stark! =)

Stockholm

I morgon eftermiddag ska jag till Stockholm och träffa min handledare på Universitetet.
Jag gillar inte att köra bil i Stockholm. Mest för att jag inte hittar så bra, men också för att det är så många olika val; så många filer, så många avfarter, så många chanser att åka fel.

Sist gick det bra, jag fick inte ont i magen förrän jag var på Essingeleden, och då var jag ju nästan framme. Till min favorithandelsträdgård kan jag åka helt utan magont, till och med när jag är ensam och kommer från fel håll. Men nu...
Nu fick jag ont i magen två dagar i förväg! Redan i går eftermiddag kom nervositeten för att åka fel. Hur dåligt ska jag då inte må när jag är på Essingeleden? För att inte tala om när jag åkt genom Fredhällstunneln, och är framme vid de okända vägarna. Norrtull... Det ska bli skönt när jag är på Roslagsvägen (eller vad den hette...) för då tror jag att jag hittar. Men då kommer väl en oväntad kurva eller nåt annat som rubbar mina cirklar, kan jag tro.

Och ovanpå all denna nervositet kommer den nya situationen att träffa handledaren. Att examensarbetet blir ännu mer på riktigt. Åh, herre gud, jag kommer att kräkas!

Mycket på gång...

Nu är det aktiviteter till höger och vänster, och det känns lite som att jag inte hinner göra något ordentligt. Jag fixar bara lite här och där - inget blir riktigt bra...

Det är plugg och jobb (inskolning), playdates med stora tjejen, babysång med lillan, utflykter med båda två i solens sken, och på toppen av alltihop ska vi äntligen inreda ett rum, så att lillan kan flytta ut ur vårt sovrum. Men för att det inte ska vara för enkelt får stora tjejen det "nya" rummet och lillan får hennes gamla rum. På det sättet slipper vi göra om två rum, eftersom "gamla" rummet redan är inrett i babyfärger (ljusgult med söt bård) och stora tjejen med all säkerhet är ute efter något lila nu...

För att bereda plats för rumsinredning måste vi röja rejält bland grejerna här hemma. I spåren av detta har jag idag sytt färdigt gardinerna till vardagsrummet, som hittills tagit upp plats på en hylla istället för att göra nytta på en gardinstång.
Annars är det mycket som slängs här nu. Lådor som vi inte öppnat på ett år eller mer kan bedömas onödiga, och rensas rätt hårt. Mycket ska också upp på vinden, så vi behöver införskaffa ett antal plastbackar att packa sakerna i. Vanliga flyttkartoner i kartong är väl bra, men det är inte allt som går att ha på vinden om enda skyddet är kartong.

Nåja, jag får väl ta itu med "allt" ett tag igen. Vore skönt om något blev klart snart!

Sömnbootcamp

Långhelgen har vigts åt att få lillan att anamma vettiga sömnrutiner, eftersom vi tröttnat på rockaden som ägt rum varenda natt: Lillan i min säng, jag i sambons säng och sambon på soffan. Några nätter har vi trängts alla tre i sängen, men då sover jag inte många minuter i sträck, eftersom det är jag som hamnar på kanten eller i skarven...

Nu gav vi oss den på att hon skulle sova i sin säng, och efter koll med BVC har vi belägg för att vägra amning nattetid.

Onsdag kväll bjöd på några timmars skrik och gråt innan hon somnade av utmattning. Sedan sov hon i egen säng till kvart över fem, då jag gjorde bedömningen att natten var över och hon fick amma i sängen. Det beslutet har jag efter noga övervägande ångrat, eftersom det innebar att hon somnade och sedan vaknade för dagen i min säng. Igen.

Torsdag kväll somnade hon efter en enda skriktimme, och bortsett från ett blöjbyte och en ny skriktimme mitt i natten sov hon i sin säng hela natten. Halv åtta vaknade hon och låg och småjollrade i sängen, som hon alltid gjorde förut. =)

Fredag kväll (idag) var skriken inte lika desperata, och hon tystnade redan efter en halvtimme. Då kom storasyster ut och klagade på att hon inte kunde somna, och då vaknade hon förstås, men bara någon minut senare sov hon igen. Nu återstår att se hur natten artar sig, men det förefaller gå åt rätt håll i alla fall.

I morgon har vi sista kvällen på bootcamp, sen är långhelgen över och vi ska in i vardagen. Förhoppningsvis håller det i sig, så att far i huset får sova ordentligt, så att han orkar upp och jobba på måndag, och på tisdag är det dagisdags igen, så storasyster behöver också sova. Själv hoppas jag att jag får behålla min säng ett tag till, för jag får så infernaliskt ont i ryggen av att ligga på helspänn bredvid en bäbis. *suck*

Seg söndag

Idag visade det sig vad gårdagens kalas kostade: Energi.

Jag var hur seg som helst hela dagen. Frukosten funkade okej, men sedan...
Slötittade på tecknad film, gjorde "ingenting" på Facebook ett tag, spelade lite på King.com. Satte mig med böckerna ett tag, men hamnade på sängen (det fanns ingen annan plats att läsa ostört...) och somnade förstås.

På kvällen, efter middagen, gick stora tjejen och jag ut i trädgården. Vattnade lite växter och klippte häcken, rensade lite i rabatterna... och njöt! Det var så skönt att andas frisk luft och släppa lite på trädgårdsabstinensen som drabbat mig i examensarbetets spår. Jag tror att jag fick lite ny energi efter det, men likväl hamnade jag i TV-soffan. Fever Pitch. Jag gillar Nick Hornbys böcker, men just den har jag inte lyckats läsa. Filmen funkade dock för mig. Ingen Oscar kanske, men lite lagom såhär i slutet av en seg söndag. =)

Hur som helst var det inte bara jag som slöade till idag. Lillan har väl sällan sovit så mycket på dagtid som idag. Ett par timmar hos pappa i soffan efter lunch och tre timmar hos pappa vid datorn (?!) efter middagen, sen en stund vid tutten hos mig i TV-soffan, men det räknas kanske inte som dagtid... Nu sover hon i sin säng, vi får väl se hur länge.
Hennes pappa sov nog också medan han satt med henne i soffan, och han har ju inte varit ett under av energi idag.

Stora tjejen har däremot varit pigg. Full fart hela tiden, som vanligt. Hoppa i sängen, busa med syrran, klättra på mamma, spela spel, spela dator, titta på film, busa med mamma som halvsover i sängen, vattna blommor, gunga, måla en bräda med tuschpenna (?!) och så vidare... Inga tecken på att kalaset tagit på krafterna alls. Man blir lite avundsjuk. :P

Kalaspingla

Idag känner jag mig som en riktig kalaspingla! Inte i ordets vanliga bemärkelse, även om jag är riktigt nöjd med konsistensen på mina magmuskler just nu, utan i dess riktiga bemärkelse; jag är så bra på att fixa barnkalas att klockor börjar pingla när jag gör det. (Okej, liten överdrift, men ni fattar...)

Stora tjejens födelsedag förra veckan följdes idag upp av ett barnkalas med idel nollfemmor. Önskemålet var ett prinsesskalas, men eftersom hon ville bjuda några killar också, valde jag att utöva min mamma-bestämmer-rätt och omformatera till ett slottskalas.

Till att börja med fick de sätta sig i skattkammaren (soffbordet med en vinröd pappersduk och massor av fejkjuveler från Panduro) och dekorera sin prins- eller prinsesskrona efter eget tycke och smak. Själva kronan hade jag egenhändigt skapat av guldkartong och mallar från nätet. Jag uppfann även ett sätt att fästa resårbandet som skulle hålla kronan kvar på huvudet.
Detta var uppskattat, även om limmet ställde till en del förtret för de små juvelerarna...

Därefter följde fika i stora salen. Bordsplacering, så klart, i form av silversvärd med deras namn på. (Japp, flirt med den manliga delen av gästlistan!) Svärden hade jag under förmiddagen förfärdigat av en egen mall, baksidor från några kollegieblock och rikligt med aluminiumfolie. Jag fick markera lite extra att de inte var till för att slåss med, så klart, men ändå.
Tårtan var beställd på konditori, och även om jag nu var tvungen att förklara på telefon vad jag ville ha (blä!) var det skönt att slippa stå och montera en tårta på själva kalasdagen. Prinsesstårta (vad annars?) med en rosa prinsesskrona på, och födelsedagsbarnets namn på kronan. Bara att komplettera med fem ljus och sätta fram på bordet. =)

Därnäst väntade dans och dansstopp i balsalen, men huvudpersonen hade drabbats av magont och lagt sig på sängen, och övriga gäster visade mycket litet intresse för dans, så de fick leka medan vi förberedde nästa inslag:

Drakjakt på borggården. Nu ville drakarna inte vara på borggården på grund av ogynnsamt väder, så drakjakten fick flytta inomhus.
Alla utrustades med sina silversvärd, och fick nogsamma instruktioner om att de måste fånga alla tolv drakarna och rädda oss, sedan gav de sig ut på jakt efter de små utklippta drakarna jag skrivit ut från nätet. I rättvisans namn fick de bara hitte en åt gången, och mellan varje omgång räknade vi noga för att se om vi hittat tolv ännu. Det var härligt att se hur bra det fungerade, och en av drakjägarna satte villigt tillbaka draken han hittat, då han redan fyllt sin kvot. Den hittades förstås direkt av en annan drakjägare som lyckligt levererade den till mig.

När alla drakarna samlats in utnämndes de till hjältar och fick under närvarande vuxnas jubel och hurrarop varsin juvelbeströdd godispåse i renaste guld, och sedan behövde jag inte anstränga mig för att underhålla dem längre. Ballonger blåstes upp och godis smaskades innan de lämnade kalaset en efter en, med många dyrbara skatter i bagaget: krona, svärd, godispåse och inte minst en ballong.

Det enda tråkiga var att av sju inbjudna var det bara tre som kom. Två hade lämnat återbud, och två dök helt enkelt inte upp... Trist för min stora tjej, som saknade två av sina bästa vänner som hon räknat med, men som tur var hade hon så roligt att hon inte hann tänka så mycket på det.

Rätt bra ändå...

Vid en genomläsning av mina inlägg den senaste tiden får jag själv intrycket att jag mår väldigt dåligt just nu, och att jag har gjort det ett tag. Så är nu inte fallet, i alla fall inte helt och hållet, och jag vill därför göra ett lite mer positivt inlägg för att lugna alla bekymrade läsare.

Natten till torsdag fick vi någon form av genombrott i lillans sovmönster. Hon sover fortfarande inte i sin säng, somnar fortfarande inte utan att amma, och sover inte lika länge som hon gjorde förut, men nu får jag i alla fall sova sex timmar i sträck (om jag går och lägger mig i rätt tid), och så kan jag amma henne till sömns och sedan lämna henne ensam i sängen. Den utökade sömnen har gjort underverk för mitt humör. =)

Födelsedagen igår blev en, på det hela taget, lyckad tillställning. Min nyblivna femåring var nöjd med alla sina presenter (och mer nöjd med vissa...) och leker nu oavbrutet för att hinna med dem alla. Före frukost idag fick jag till exempel assistera henne i legobygge... Lastaren hon fick av morfar (även om mormor stått för såväl tankeverksamhet, inköp och inslagning) skulle förfärdigas, och då får man ju ställa upp.

Fredagen ägnades åt efterlängtat trädgårdsarbete. Pilstakettillverkningen till stora tjejens lekplats innebar såväl jord under naglarna som plantering, beskärning och lyckan av att bli färdig. Oj vad jag har saknat det!
Välmående som i en liten grop! ;)

Sammanfattningsvis händer det alltså en hel del positiva grejer i livet ändå, även om mycket är jobbigt ibland.