Ett år senare... fortsätter neråt

För ungefär ett år sedan började jag trappa ner på mina antidepressiva tabletter.

Första gången på väldigt länge som det liksom gick åt rätt håll. 

Tidigare har jag bara fått trappa upp eller stanna kvar på given dos.

I slutet av maj kom bakslaget, och jag stannade på halva vägen.

Nu fortsätter jag, efter ytterligare ett år när jag mått förhållandevis bra.

Jag är lite nervös, eftersom det var på den här dosen det tog stopp förra året,

och jag har hört fler som haft problem med just en halv tablett.

Men jag har tänkt till och varit smart.

Hade tänkt göra det förra veckan, men såg att det låg ett jobbigt möte,

en sen jobbkväll, ett föredrag och en kollegas semester samma vecka,

och insåg att det inte var rätt vecka att trappa ner.

Nu är det påsklov. 

Jag jobbar, men inte lika hårt som en vanlig vecka.

Och sedan blir det långhelg.

Rätt tid att trappa ner!

Tre dagar har gått.

Igår dippade jag på eftermiddagen.

Orkade ingenting, blev trött och frusen. Ville gråta.

Idag blev jag orimligt trött på eftermiddagen.

Och huvudvärk.

Men det har än så länge gett med sig.

En halv tablett.

Nästa steg är noll!

Visserligen bara på en av medicinerna, men ändå.

Noll är bra.

Om det funkar.

61 böcker!

Mitt mål var att läsa en bok i veckan 2016, alltså 52 böcker.

När jag nu summerar året landar jag på hela 61 stycken!

Målet 2017 skulle kunna bli att slå det, 

men jag tror att jag ska försöka läsa engelska böcker istället,

och det tror jag tar mer tid per bok, så jag släpper den planen.

Jag ska läsa minst fem böcker på engelska under 2017.

Och några på svenska också, så klart.

Och så ska jag försöka bokföra läsandet precis som jag gjort i år.

Nyårsmål - istället för löften!

Bokutmaningen avklarad!

Jag utmanade mig själv att läsa en bok i veckan under 2016, 

alltså 52 böcker under ett år.

I morgon går vi in i vecka 42, men jag har redan läst 53 böcker!

Så jag är klar! Tjoho!

Nu kan jag antingen tycka att det är avslutat och sluta läsa,

eller fortsätta läsa och se hur många böcker det blir på ett år.

Jag väljer, så klart, att fortsätta!

Lyxkaffe

I år gick skatteåterbäringen (en del av den) till en kapselmaskin från Nespresso.

Lyxkaffe.

I love it!

Lite för lågt

I helgen trappade jag ner lite till på min medicin, ner till en halv tablett.

Från början hade jag två hela tabletter, och har plockat bort en halv i taget.

I måndags jobbade jag länge, kom inte hem förrän närmare åtta,

och i tisdags var det friluftsdag i gassande sol.

Två dagar som sliter en del både fysiskt och mentalt,

så jag var inte alldeles förvånad när jag blev irriterad för "ingenting" på tisdagkvällen.

Men när det fortsatte på onsdagen, trots en kort dag, ringde varningsklockorna lite högre.

Och när jag började gråta medan jag borstade tänderna...

Då var det ganska uppenbart!

Jag får gå upp på en hel tablett igen!

Idag och i morgon är jag hemma från jobbet.

Vilar och tröstäter.

Tittar längtansfullt ut på trädgården som dessvärre tar en riktigt lång dusch.

På måndag hoppas jag att kroppen och psyket är i fas igen!

Skrämselhicka

Igår var jag på ett ovanligt och osedvanligt trevligt kvällsmöte på jobbet.

Våra fantastiska arbetslagsledare presenterade vår vision, 

som de arbetat fram utifrån våra diskussioner, 

genom att bjuda på sig själva och få oss att tänka till.

När rektorn tog till orda och knöt ihop säcken fick jag ett sånt där jobbigt hostanfall, 

som bara kommer när det stör som mest, så jag valde att lämna rummet och dricka vatten.

Problemet var bara att det inte hjälpte.

Det fortsatte reta i halsen och jag fick svårt att andas.

Innan jag visste ordet av hade 112 larmats och två ambulanssjukvårdare kom till min undsättning.

Det kändes jättekonstigt, jag hade ju "bara hostat lite", 

men det var otroligt skönt att de kom, och inhaleringen kändes bra, de försäkrade mig om att alla värden var okej och att lungorna lät bra, och så fick jag kortison.

Sen fick jag välja om jag ville hem eller till akuten, så jag valde att åka hem, 

med löfte om att ringa igen om det behövdes.

Det troliga är att min astma, som jag haft länge, men inte besvärats nämnvärt av på några år,

förvärrats av pollenallergin, som jag känner av och medicinerar lite lätt.

Idag ska jag ringa min läkare och se om jag kan få lite mer och bättre medicin. 

För astman också.

För det här vill jag inte vara med om igen!

Tårtskryt

Stora Tjejen skulle ha spelkalas med Minecrafttema.

Eftersom hela minecraftvärlden är väldigt fyrkantig och pixlig 

fick hennes tokiga mamma idén att göra en rutig tårta.

Det är något jag har funderat på länge, men aldrig kommit mig för att göra.

Nu tog jag chansen!

Jag berättade inte vad jag skulle göra, bara att det skulle bli en minecrafttårta.

Eftersom den inte var fyrkantig var det lite besvikelse först,

men när den första biten lades upp på fatet kom wow-effekten.

Kul!