Jag älskar terminsstart!
Älskar att starta upp, börja på nytt, planera upplägg och se fram emot ett fantastiskt år!
Jag blir superpeppad och vill massor,
och där går det härliga över till det farliga.
Jag vill för mycket.
Så mycket att jag inte hinner få det så bra som jag skulle vilja,
för det är ju inte bara massor jag vill, utan massor av bra.
Och sen sitter jag där och känner att jag inte orkar,
men att jag nog kan göra lite grann i alla fall.
Och eftersom jag vill att det ska bli bra gör jag lite mer.
Och sen orkar jag ännu mindre.
Jag försöker bli bättre på att sätta stopp.
När min tid är slut kan jag inte göra mer.
Jag sitter inte hemma och gör matsalsplacering, för jag jobbar inte nu.
Det får jag göra på arbetstid, om jag hinner.
Men så handlar det om de där roliga sakerna.
Som kollagehandledningen, och bloggen jag startat till det.
Och IKT på fritids.
Jag får en idé som jag vet att jag inte kommer att hinna på arbetstid,
och så sitter jag och filar på den på min fritid.
För att jag vill. Massor.
Och sedan känns det som att jag inte varit ledig.
För jag har jobbat på min fritid.
För att jag vill. Massor.
Och så inser jag att jag inte hunnit/orkat träna sedan jag började jobba.
Jag har sprungit en gång och vattengympat två gånger, på tre veckor.
Fast jag vill, och fast jag vet att jag kan.
Och fast jag vet att jag mår bra av det.
Men jag hinner inte för att jag vill en massa annat.
Och jag orkar inte, för att jag inte ger mig själv andrum.
