Småjobbig kväll

Sedan eftermiddagen idag har jag varit ensam med barnen, eftersom deras far är på konsert i Globen. Dålig tajming, kan man tycka, när jag är förkyld och knappt orkar hålla sams med stora tjejen när pappa är hemma, men vad gör man?

Vi lyckades faktiskt nästan hålla sams hela kvällen. Bara lite gnäll från båda håll...
Hon fick dos två av influensavaccinet idag, så jag befarade feber här framåt kvällen, men det verkar ha klarat sig så här långt. Nu sover hon.
Jag är så trött att jag också skulle vilja gå och lägga mig. Lillan är alldeles uppenbart minst lika trött som jag, men hon vägrar sova i sin säng innan elva, så det får väl inte jag heller.

Lillan fick dos två av gröten nu i kväll, och enligt min bedömning fick hon i sig något mer den här gången. Hon fick också smutta lite på vatten till gröten, och det var kul att se minen när det kom något ur det hon sög på, fast det inte var ett bröst. Ren och skär förvåning.

I morgon är det dags för BVC (och faktiskt dos två av vaccin, men inte influensan). Det var två månader sedan sist, så det ska bli intressant att se hur mycket hon har växt. Enligt mina närstående påminner hon skarpt om brorsans lilla michelingubbe, som vägde 10 kilo när han var ett halvår, så vi får väl se.

Storasyster tar så illa vid sig av alla sprutor att hon inte vill följa med i morgon, så hon ska få vara med mormor. Är hon frisk får hon vara där, men blir det feber får mormor komma hit. Skönt med föräldrar!

Gröt

Lillan har nu haft sin storstilade grötpremiär.
En i mina ögon gigantisk smakportion (knappt fyra matskedar) tillagades efter konstens alla regler med kokt, avsvalnat vatten och presenterades för den lilla debutanten, som inte riktigt verkade förstå att det var mat.
Storasyster ville ge första skeden, men gröten stannade på läpparna och jag fick lov att hjälpa henne att inse att man kan slicka i sig det som hamnar där. Det gjorde visserligen ingen större skillnad, men det som kom in i munnen kom inte ut igen, och hon var alls inte motsträvig, så min bedömning är att det där med gröt fick godkänt.

Efteråt blev hon superpigg och glad. Det var en riktig energikick, för hon skrattade, busade och gjorde alla möjliga ansträngningar.
Dessutom märkte jag en tydlig förändring av intresset för det jag äter eller dricker. Hon vred nästan nacken ur led för att följa mitt kaffeglas med blicken. Förut har hon knappt brytt sig, så även om hon inte skulle bli mer nöjd på kvällarna, vilket är vad vi hoppas på, fick vi i alla fall någon form av utveckling i och med grötpremiären.

Tid för förändring!

I kväll ska det ske stora förändringar i våra liv här hemma.
Lillan ska äta gröt.

Hon är snart fem månader gammal och verkar inte riktigt nöjd på kvällarna. Storasyster hade samma problem i samma ålder och då fick vi rådet att införa gröt på kvällen, så nu är det dags.

Det är lite läskigt, för det är trots allt fyra och ett halvt år sedan vi senast införde "vanlig" mat på menyn för ett barn.
Kommer hon att tycka om det, eller får man lov att truga? Kommer det att bli jättekladdigt eller kommer hon girigt att slicka i sig vartenda dugg?
Viktigaste frågan är väl i alla fall: kommer det att hjälpa? Kommer kvällarna att bli lugnare när hon äter lite mer än bara mjölk?

Jag hoppas på det bästa!

Förklaring

Gårdagens tråkkänsla fick sin förklaring i morse, när jag vaknade med rejäl huvudvärk, obehagskänslor i näsan och lite ont i halsen: Döttrarna har smittat mig!

Det är inte så konstigt att man tappar sugen när kroppen invaderats av bassilusker, och att döma av lillans snorkaskader är de ena riktiga elakingar!
Som tur är verkar de inte vara så mycket för att stadga sig, så jag hoppas att det är över på ett par dagar.

Tappat lusten

På eftermiddagen rann all lust plötsligt av mig. Jag hade ingen inspiration för någonting och ville bara lägga mig ner och gråta.

Jag vet inte vad som hände, det kom från ingenstans, men jag antar att veckans hemmafokus tagit ut sin rätt.
Jag har varit hemma med barnen hela veckan, eftersom stora tjejen varit sjuk.
I måndags var min jobbarkompis här, vilket var jättetrevligt, men vi var i alla fall hemma.
Tisdagens tid på skönhetssalongen fick jag stryka och stanna hemma hos min lilla sjukling i stället.
I onsdags var det meningen att jag skulle till en gammal kompis på Me & I-party, men snöovädret satte käppar i hjulet för de planerna och jag fick stanna hemma.

Det mesta jag har kommit hemifrån är mina dagliga promenader, men jag har fått lov att pussla och kompromissa en hel del för att få till den timmen också. Till slut tröttnar man på inställda planer.

Det svider lite extra att ställa in eftersom sambon ska iväg på konsert helt utan oss på söndag. Då känns det orättvist att jag, som ändå tar med barnen när jag ska göra något, inte kan få ödet på min sida när jag planerar något. Det är inte ens första gången han är iväg alldeles solo, medan jag på sin höjd får en timme här och där... *grön av avund*

Jag orkade inte ens åka iväg till affären, så jag kompromissade och tog en snabbtur till närmaste ICA för att köpa det allra mest akuta. Väl där gjorde jag ett par tröstköp, vilket i många fall skulle innebära godis eller sliskigt fikabröd, men i mitt fall blev det... Citrusfrukt och blommor.
Det var väl tur det, för jag skippade den där dagliga promenaden. =( Fast jag vet att jag skulle må bättre om jag gick.

Snö, snö, snö...

Jag tyckte att förra vintern var fantastisk. Jag konstaterade att vi hade snö på julafton, resten av jullovet och sedan hela februari. Dessutom var det rätt kallt även när det var barmark, så det var inte den där trista, bruna blötvintern som jag till viss del vant mig vid, och det var trevligt.
Det blev också en revival för traditionella vårtecken, som takdropp och barmark intill söderväggen, till exempel. Andra vintrar har dessa så kallade vårtecken uppträtt under hela vintersäsongen, en eller ett par dagar efter varje litet ynkligt snöfall, vilket lett till att vårkänslan blivit lite urvattnad. Men 2009 kom de först fram på vårkanten, och jag fick även glädjen att se snödropparna titta upp ur snön för en gångs skull.

Den här vintern har visat sig slå alla rekord när det gäller vintrar på senare år. Den kan till och med konkurrera med barndomsvintrar, vilket jag nog trodde att jag aldrig mer skulle få uppleva. Jag trodde nästan att det var minnet som spelade mig ett spratt när jag såg tillbaka på långa perioder av snö, snövallar så höga att man kunde gräva grottor i dem och årligen återkommande skidtävlingar. I Mälardalen.
Snön kom redan före jul, en vecka eller ännu mer, jag har glömt det exakta datumet, och sedan har den inte bara legat kvar, utan även fyllt på flera gånger. Snart är januari till ända och snön visar inga direkta tecken på att smälta bort före månadsskiftet, så även februari kommer med all säkerhet att få några snöiga dagar att skryta med när vintern ska göra bokslut.
Inte nog med det konstanta snötäcket, djupet har också imponerat, åtminstone på mig. Jag utgår från att även min sambo är imponerad, med tanke på att han valt att skotta den här vintern. Andra vintrar har vi valt bort skottningen för att slippa den jobbiga halkan i backen upp till vårt hus (och ner från det) när det börjar töa. De ojämna spårstigarna tenderar att erbjuda större friktion än slätskottade gångar gör...
Visst har även barnvagnens behov av framkomlighet spelat in, men skottandet har omfattat mer än barnvagnens färdvägar på tomten, så snödjupet kommer inte undan ansvaret den här gången! Det har helt enkelt inte fungerat att ha en oskottad uppfart den här vintern.
Jag tycker att det är vackert med de raka snöväggarna som kantar gången, att den liksom skär fram genom snölandskapet, och jag tycker om att snön vid sidan av gången når mig upp till knät.

Sen är det så klart en del problem förknippade med snön. Väglaget är förrädiskt, och jag har fått lov att välja bort utflykter jag velat göra på grund av väglag eller snöväder, inte bara en gång under vintern. De vanliga "höst-hela-vintern-vägarna" är lättare att ha att göra med när man vill hälsa på brorsans familj i Stockholm, ta med sig ungarna till IKEA eller åka på Me & I-party i Hällberga en kväll.
Det har varit lite svårt att promenera med vagnen också, i snömodden som gjort vägarna spåriga och ojämna. Men på något sätt tror jag att det ändå har varit bättre väglag här än på många andra ställen. Och motståndet innebär ju extra styrketräning. =)
Kylan har också gjort oss lite mer isolerade än jag skulle önska. Det är ju inte det bästa för luftvägarna att vara ute i extrem kyla, och eftersom stora tjejen har förkylningsastma är hon lite extra känslig. Och lillan är ju så himla liten, så där vill jag inte utmana ödet...

Men på det stora hela tycker jag om vintern och jag älskar att det är snö. Även om jag längtar till våren och trädgårdssäsongen vet jag ju att de inte kommer snabbare bara för att snön försvinner från backen nu. Det blir i alla fall inte vår förrän tidigast i mars, och även då kommer det att vara för kallt för de flesta trädgårdsgöromål, så varför stressa? Jag har gärna snön och kylan kvar till efter sportlovet. Det är kanske en yrkesskada, men jag tycker att det är bättre att det finns något för barnen att göra utomhus, annars sitter de bara inne hela vintern, och det gör ju ingen mänska glad!

Jo... det blir nog så

Japp, jag kommer nog att stanna här.
Det känns som att det funkar bättre och blir mer som jag vill ha det på den här sidan. Då blir det kanske roligare att blogga också. =)

Sysselsättning

Stora tjejen har hållit sig sysselsatt idag.

Hon började med ett småskaligt kojbygge till lillasyster. Det byggdes sedan ut och om och till i olika omgångar. Hela matplatsen ockuperades av stolar och pallar av alla de slag, även badrumspallen, soffkuddar, filtar och allt vad det var.

Sedan gjorde hon ett kylskåp av två stolar, och tiggde till sig allehanda matvaror att förvara i det. När hon inte fick öppna alla förpackningar och äta vad hon ville (typ en kvart efter lunch...) blev hon så klart ilsken. *suck*

Men... lika plötsligt som inspirationen till detta skrytbygge kom till henne, lika plötsligt försvann lusten, och TV:n blev det nya målet. "Suck och pust och stön, måste JAG plocka undan?"

Lillan däremot sitter för tillfället nöjd i sin babysitter och gungar med hjälp av högerbenet.

Frukostutveckling

I tisdags var stora tjejen så sjuk att hon låg på soffan och klagade på varje del av frukosten. Gröten var för kletig, mackan var inte god, mjölken var för varm... Hon fick praktiskt taget inte i sig något av den.

I går var hon lite piggare, så hon satt på soffkanten och fick i alla fall i sig halva mackan.

Idag satt hon på en av sina små stolar vid soffbordet och åt upp en hel macka. Ett säkert tecken på att hon mår bättre.

Undrar var vi hamnar i morgon? Kanske sitter hon vid frukostbordet, eller så ger hon sig på gröten igen. ...men hon har väl feber igen, eftersom vi siktar på dos två av vaccinationen ikväll.

Lite mer personligt

Aha! Nu har jag lagt in en egen bild bakom rubriken. Riktigt nöjd, får jag säga. Den rosa färgen på rosorna går fint ihop med de bruna nyanserna i resten av bloggen. Synd bara att jag inte kunde beskära bilden en aning...
Kul att ha ett helt eget upplägg, även om blombilder kanske inte är det mest unika man kan tänka sig. Jag har i alla fall fotat själv.

Måste ju prova...

Det är många bra bloggare som använder blogger, och eftersom jag inte blir riktigt nöjd med min andra blogg tänkte jag prova här i alla fall. Vi får se om det blir något bestående.