Lillan har nu haft sin storstilade grötpremiär.
En i mina ögon gigantisk smakportion (knappt fyra matskedar) tillagades efter konstens alla regler med kokt, avsvalnat vatten och presenterades för den lilla debutanten, som inte riktigt verkade förstå att det var mat.
Storasyster ville ge första skeden, men gröten stannade på läpparna och jag fick lov att hjälpa henne att inse att man kan slicka i sig det som hamnar där. Det gjorde visserligen ingen större skillnad, men det som kom in i munnen kom inte ut igen, och hon var alls inte motsträvig, så min bedömning är att det där med gröt fick godkänt.
Efteråt blev hon superpigg och glad. Det var en riktig energikick, för hon skrattade, busade och gjorde alla möjliga ansträngningar.
Dessutom märkte jag en tydlig förändring av intresset för det jag äter eller dricker. Hon vred nästan nacken ur led för att följa mitt kaffeglas med blicken. Förut har hon knappt brytt sig, så även om hon inte skulle bli mer nöjd på kvällarna, vilket är vad vi hoppas på, fick vi i alla fall någon form av utveckling i och med grötpremiären.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar