På eftermiddagen rann all lust plötsligt av mig. Jag hade ingen inspiration för någonting och ville bara lägga mig ner och gråta.
Jag vet inte vad som hände, det kom från ingenstans, men jag antar att veckans hemmafokus tagit ut sin rätt.
Jag har varit hemma med barnen hela veckan, eftersom stora tjejen varit sjuk.
I måndags var min jobbarkompis här, vilket var jättetrevligt, men vi var i alla fall hemma.
Tisdagens tid på skönhetssalongen fick jag stryka och stanna hemma hos min lilla sjukling i stället.
I onsdags var det meningen att jag skulle till en gammal kompis på Me & I-party, men snöovädret satte käppar i hjulet för de planerna och jag fick stanna hemma.
Det mesta jag har kommit hemifrån är mina dagliga promenader, men jag har fått lov att pussla och kompromissa en hel del för att få till den timmen också. Till slut tröttnar man på inställda planer.
Det svider lite extra att ställa in eftersom sambon ska iväg på konsert helt utan oss på söndag. Då känns det orättvist att jag, som ändå tar med barnen när jag ska göra något, inte kan få ödet på min sida när jag planerar något. Det är inte ens första gången han är iväg alldeles solo, medan jag på sin höjd får en timme här och där... *grön av avund*
Jag orkade inte ens åka iväg till affären, så jag kompromissade och tog en snabbtur till närmaste ICA för att köpa det allra mest akuta. Väl där gjorde jag ett par tröstköp, vilket i många fall skulle innebära godis eller sliskigt fikabröd, men i mitt fall blev det... Citrusfrukt och blommor.
Det var väl tur det, för jag skippade den där dagliga promenaden. =( Fast jag vet att jag skulle må bättre om jag gick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar