Spontanopererad

Det är inte varje dag man blir spontanopererad, men det är just vad jag blev idag.

När jag ändå var hos läkaren för min sjukskrivning 

passade jag på att fråga om en bindvävsknuta som sitter så illa till att den skaver när jag tränar.

Han tittade på den och bestämde sig för att ta bort den på en gång!

Bedövning, sax och tryckförband.

Det tog fem minuter, sen var jag av med den!

Perfekt, då jag har bestämt mig för att börja springa nästa vecka!

Jobba lite "light"

Jo, alltså... jag mår bättre och vill komma tillbaka till jobbet.

Men det minsta man kan jobba enligt försäkringskassan är 25%, två timmar om dagen.

Varje dag.

Det orkar jag inte än.

Nu har jag avtalat med min läkare och min handläggare på försäkringskassan,

att jag ska prova att jobba ett par timmar ett par dagar i veckan,

medan jag fortfarande är sjukskriven.

Det kallas för aktiv sjukskrivning.

Jag börjar på tisdag.

Jag vill så innerligt gärna att det ska fungera!

En härlig vårdag!

Idag var det en väldigt trög start.

Båda barnen sov dåligt, så jag tillbringade min natt ömsom i den ena sängen och ömsom i den andra,

och var långt ifrån utsövd när väckarklockan ringde.

Frukosten fick vänta tills Stora Tjejen lämnats på skolan, 

och huvudvärken kom som ett brev på posten.

Valet mellan att sova på soffan eller att träna enligt planen var svårt, men till slut blev det träning.

Termometern visade på nästan sex plusgrader, 

så jag valde en lite lättare klädsel och letade fram vårskorna ur gömmorna. 

Broddarna fick stanna hemma, och så gav jag mig ut med stavarna.

Från första steget kände jag att det skulle bli en skön promenad,

vårsolen sken och lite ljumma vårvindar lekte med hästsvansen.

Grusvägen är fortfarande bitvis isig, och däremellan väldigt mjuk och blöt,

så jag valde att gå på asfalt idag. Broddarna saknades inte alls!

Sträckan blev extra lång, utan att det kändes jobbigt.

Huvudvärken var som bortblåst när jag kom hem.

Och hemma i rabatten hittade jag en tydlig snödroppsknopp!

Kan det bli bättre?!

Det funkar!

Det är fantastiskt vad jag kan åstadkomma genom att bara bestämma mig!

Inte en macka utöver frukosten sedan jag bestämde att det fick vara stopp!

Och inget annat onödigt heller.

Dags att bestämma sig!

Den här veckan har inte alls blivit som jag planerade!

Stora Tjejen har inte mått bra, och förutom att hon inte kunnat göra det hon planerat,

har hon varit ganska gnällig, vilket sliter ännu mer på hennes ömtåliga mamma.

Dessutom har jag varit snäll och lämnat Lillan på dagis,

så att hennes pappa/min sambo kunnat åka direkt till jobbet och samlat mer flex.

Sammantaget har det blivit väldigt jobbigt.

Jag har mått dåligt.

När jag mår dåligt tenderar jag att tröstäta.

Så det har jag gjort.

I går kväll åt jag sex skivor bröd.

Efter att jag ätit yoghurt efter träningen.

Sex!

Så kan jag ju inte ha det!

Om jag vill gå ner de där kilona jag gått upp måste jag sluta med det.

Och det vill jag.

Så nu bestämmer jag mig för att det är slutätet!

Inga mer kvällsmackor!

Inga onödiga mål, varken dagtid eller på kvällen.

Dipp

Det är sportlov, och jag lovade Stora Tjejen att hon skulle få vara ledig.

Hon skulle få lov att hitta egna aktiviteter, så att mina rutiner håller.

Tyvärr gick det inte så bra.

Hon har inte mått så bra, och ovanpå det oväntade sällskapet fick jag en massa gnäll.

Jag älskar mina barn. Verkligen.

Men när jag inte mår bra funkar det inte.

En stund idag grät vi båda okontrollerat.

Inte det bästa sportlovsupplägget.

Nu håller jag alla tummar och tår för att hon ska orka vara hos mormor i morgon.

Bokslukare

Stora Tjejen har blivit något av en bokslukare, nio år gammal och god läsare.

Deckarserie efter deckarserie har avverkats, och nu har hon gett sig på Harry Potter.

Hon läser de första böckerna själv, samtidigt som vi med högläsning kommit till de sista böckerna.

Det blir några besök på biblioteket, och eftersom jag går hos sjukgymnast inne i stan 

passar jag på att gå in på biblioteket när jag ändå är där.

Och nu har det börjat smitta av sig på mig!

Jag började så smått med att läsa Harry Potter, 

läste i förväg medan vi hade böckerna hemma för högläsning.

Underbara böcker!

Sedan blev det Fredrik Backmans samlade verk.

Fantastisk författare!

Jag älskar hans sätt att skriva!

Därefter gav jag mig på Gardells Torka aldrig tårar utan handskar.

Tre böcker som även blivit tre TV-filmer,

och som både gör mig glad och förtvivlad.

Att människor kan förtrycka andra människor så, bara på grund av vem de älskar!

Vi förfasas över Rysslands lagar, men det var inte länge sedan vi hade samma lagar här.

Nu håller jag på med Den gamla trädgården av Hwang Sok-Yong.

Jag har precis lärt känna en nyligen frigiven politisk koreansk fånge,

och väntar på att få lära känna trädgården.

Det är ett annorlunda tempo i den. Lite asiatiskt.

Inte så illa i alla fall!

Jo, jag var ju hos mannen med den fantastiska vågen i veckan...

Vägde mig senast i slutet av september, och sedan dess har det hänt en del.

1. Jag har inte mått bra. Då tenderar jag att tröstäta.
2. Jag har först fått ökad dos medicin, och sedan ytterligare en. Mediciner som har viktuppgång och ökad aptit som biverkan.
3. Jag har inte klarat av gruppträning, så jag har fått sluta med vattengympa.
4. Jag har inte sprungit en meter.

Jag inser ju att vikten inte har fortsatt neråt sedan dess.

Även om jag sedan nyår satsat mer på allsidig träning, 

och faktiskt inte ätit sött mer än i undantagsfall.

Jag satte en mental gräns vid 5,5 kg upp.

Mer än så känns inte okej, ens under omständigheterna.

Resultatet: 3,5 kg uppåt!

På sätt och vis har jag alltså gått ner 2 kg!

Och sedan januari förra året har jag fortfarande gått ner över 7 kg.

Nu är det bara att köra på, och hoppas på nedgång till nästa gång!

Undersöker läget

Eftersom jag gjorde en så total felbedömning av läget före jul,

när jag var helt säker på att det skulle gå bra att börja jobba,

har jag bestämt mig för att undersöka läget noga inför mötet med min läkare i slutet av månaden.

Jag vill inte hamna där igen.

Igår var jag på jobbet nästan två timmar.

Hängde av mig jackan och tog på mig tofflorna.

Var med barnen och pratade med kollegorna.

Och chefen.

Jag kände en tydlig spänning i halsmusklerna.

Axlarna åkte upp mot öronen.

Men jag var där och jag grät inte.

Det var inte ens nära.

På eftermiddagen kom tröttheten.

Kände mig som en urvriden trasa.

Före sju gav jag upp och gick och lade mig.

Sov över tolv timmar.

Idag mår jag bra.

Jag ska hälsa på en gång till, efter lovet.

En eftermiddag, när det är mer barn än en fredag förmiddag.

Så att jag säkert vet.

Men om jag måste sova tolv timmar efter ett lugnt besök...

Då ska jag kanske inte börja jobba riktigt än.

Mera simträning

Stora Tjejen och jag fortsätter träna på simningen.

Igår fick vi några tips av personalen på badhuset, och vips gick det ännu lite bättre!

Vi fick rådet att leka, men min Stora Tjej tröttnar snabbt på att leka - hon vill simma!

Igår simmade hon omkring med ett stort leende på läpparna!

Överlag märker jag att det funkar bäst utan press.

Är det jobbigt är det bäst att göra något annat, efter en stund går det bättre.

Hon simmar nästan bäst när jag inte bryr mig.

Hon gillar att överraska!

Nu räknar vi inte simtag längre, efter att hon kommit upp över 100.

Vi räknar meter istället, och igår blev det 75 meter utan att vila!

Nästa gång ska vi (om det är ledigt) träna lite i stora bassängen. 

Bara för att.

Känna på vattnet, se hur det är att inte nå botten, prova.

Självklart följer korven med oss dit i så fall!

Tjoff!

Varför dra ut på saker i onödan?!

Igår lät jag mig själv tänka tanken att kontakta mannen med den fantastiska vågen.

Idag är en tid bokad, på onsdag kommer domen!

Mycket kvar att ta av

Jag är väldigt nöjd med mig själv!

Jag tränar enligt min plan (läs mer på min träningsblogg)

och nu ser jag själv skillnad!

Magen har blivit plattare, och jag känner av musklerna på ett helt annat sätt,

i såväl mage som rumpa och lår.

Jag gillar min spegelbild!

Samtidigt ser jag ju att det fortfarande finns massor att ta av.

Det är nästan lika peppande, av någon anledning.

Istället för att tänka att det är hopplöst,

ser jag den där bilringen som en utmaning!

Jag har ju så roligt just nu.

Det är kul att träna!

Funderar på att ta kontakt med mannen med den fantastiska vågen igen.

Få lite siffror.

Är lite nervös för att jag har gått upp mer än jag önskar sedan sist jag vägde mig, bara...

Men hur som helst måste jag ju börja någonstans.

Och väger jag mycket kan jag ju gå ner mycket.

Solsken och takdropp

Idag blev det lite vårkänslor i kroppen!

Jag tänker inte börja längta än, 

men visst lyfter det andarna lite när solen skiner och snön smälter!

Eftersom jag fortfarande har en skön känsla för övrigt,

känns allt toppen när det är så här!

Bra känsla!

Idag har jag en bra känsla i hela kroppen.

Jag går omkring och ler.

Jag känner mig stark och pigg, och jag vet att jag gör något bra för mig själv.

Jag har gjort plankan, fem sekunder längre än jag brukar.

Jag har gjort dubbel uppsättning av MRL-träningen.

Jag har promenerat lite längre och lite snabbare än jag brukar.

Jag känner mig smalare och snyggare än vanligt.

Och idag kommer en vän och fikar.

Det är väldigt skönt att ha en bra känsla, för en gångs skull.

Jag är så van vid att ha en dålig känsla.

Är det på väg att vända?

Fick brev idag

Hej mama! Mama ja saknar dej.

Kan man bli annat än lycklig?

♥

Ta ut riktningen!

Jag har ju bestämt mig för att inrikta mig på "att må bra".

Jag vill göra saker jag mår bra av, istället för att fokusera på att jag är sjuk.

Detta applåderas av min "psykogymnast",
som berättade för mig om begreppet värdekompass.
Man formulerar en målbild
(i mitt fall "må bra - känna glädje, stark och pigg")
och gör saker för att nå dit.
(I mitt fall träna, äta bra, träffa vänner...)
Ibland gör jag nog saker som inte leder dit, som att tröstäta,
men jag kan hitta tillbaka till min riktning, eftersom jag har min kompass.
Jag kan också värdera olika aktiviteter utifrån kompassen.
Leder det här till att jag mår bra?
Om det inte gör det kanske jag ska avstå?

Vi pratade också om kort sikt/lång sikt.
Något kan få mig att må bra på kort sikt, men inte i långa loppet,
och även tvärt om.
Lång sikt är förstås att föredra.
Bra att ha i bakhuvudet.

Sover dåligt

Efter begravningen i fredags har jag sovit dåligt.

Jag är (som vanligt numera) väldigt trött på kvällen, och somnar i soffan.

När jag sedan vaknar mitt i natten och flyttar över till sängen är det som förgjort!

Ögonen kan falla ihop för att jag är så trött, men hjärnan vägrar att somna om!

Båda nätterna har jag somnat framåt femtiden, 

och sedan slumrar jag till långt frampå förmiddagen.

Jag kan inte säga att jag sover så länge, eftersom jag både vaknar och blir väckt flera gånger.

Jag vet inte riktigt vad det beror på,

även om det är anledningen "farmor" som ligger närmast till hands att gissa på.

Jag trodde att det värsta skulle vara över när begravningen var avklarad,

men jag har varit mer ledsen nu efteråt än jag var innan.

Men det är ju inte så att jag ligger vaken och tänker på henne.

Jag ligger bara vaken.

Min plan för ikväll är att inte lägga mig på soffan.

När jag känner för att lägga mig ner ska jag gå och lägga mig i sängen.

Jag tänker att jag kanske slipper vakna mitt i natten då.