Bilder

Idag tänkte jag förtydliga inredningsprojektet med lite bilder. Målande språk i all ära, utan bilder är det inte mycket att hurra för!



Sovhörnan med sin härliga fjärilstapet.
(Sängen är lite obäddad, men där döljer sig en blyg, nyinflyttad tjej...)



Pallen från morfar har fått några lager vitfärg och blivit ett nattduksbord.



Panduro har tydligen tagit bort de här fantastiska fjärilarna ur sortimentet. Trist, eftersom vi hade tänkt låta dem återkomma lite här och där i rummet, målade i olika rosa och lila nyanser. Nu får vi se om min farbror träslöjdaren kan tänka sig att tillverka något liknande. (Tack för den idén, PTI)



Skrivbordet (eller för tillfället mer ritbordet) är tillverkat av en väggfast hylla. Det finns lite utrymme att höja det när damen blir längre. Inte så dumt!
Vi har lite tankar på att tapetsera skivan med den härliga fjärilstapeten... Tror att det vore fint att få in mönstret på den sidan rummet också. Tapeten på väggarna ser vit ut på bilden, men den är faktiskt ljust lila med glittereffekt.
Nu är vi på jakt efter en skrivbordsstol också. Den ska helst vara höj- och sänkbar med snurr, och så får den gärna vara färgmatchad. Sambon vill att den ska vara mjuk och ha armstöd också, men jag är rädd att den blir för stor. Och dyr.

Inredning

Dags att uppdatera när det gäller inredningsprojektet.

Tapeterna sitter ju uppe sedan nästan en vecka, och tjejerna flyttade in i sina nya rum på fredagkvällen, men färdigt... Nej, det kan man inte påstå!

Idag hade vi planerat att sätta upp det väggfasta skrivbordet, men av någon anledning stöter våra projekt alltid på hinder, och så även denna gång: sista skruven gick inte in i väggen på grund av ett oidentifierat objekt inuti väggen, och det ledde till att alla fyra hålen måste flyttas och nya gipsexpanders måste inhandlas. När inköpsrundan var avklarad var klockan långt över läggdags för rumsinnehaverskan, och vi får lov att vänta till morgonen.

Sambon har också målat en pall som ska användas som nattduksbord, men Panduro har uppenbarligen slutat sälja de fanérfjärilar vi ville dekorera den med, så nu är den lite trist. Vi får leta vidare och se om vi kommer på något.

Gardiner är ett annat tankeprojekt. Just nu lutar det åt något ganska enkelt, vita genomskinliga längder, möjligtvis med något mönster ton i ton. Nu är problemet bara att hitta dem. Det lät inte som att mamma hade något perfekt i sin butik, vilket är förstahandsvalet, så klart.

Hur som helst blev det urbra med tapeterna! Jag är såå nöjd med mitt val. Förut var det spånskivefärgade tapeter, och ingen som helst färg i rummet, ett trist kontor helt enkelt. Nu är det ett riktigt tjejrum med en ombonad, lite mörk sovhörna och som kontrast en ljus, glittrig tapet i resten av rummet. Skillnaden är enorm! Det är svårt att tro att det är samma rum. Och tur är väl det! :P

Lillans rum ändrar vi nästan inget i, det är redan inrett för en bäbis. Men jag skulle gärna vilja avsluta mitt påbörjade hyllprojekt där inne. Jag har köpt köksskåpstommar (överskåp) och satt upp ganska lågt på väggen. Nästa steg är att göra egna luckor, måla med magnetfärg och sedan måla över med någon eller några färger som passar i rummet... På så sätt döljer vi förvaringen samtidigt som vi får en magnetisk lekyta i barnrummet, så kan vi rensa lite på kylskåpet... =)

Sista biten

Sambon håller just på att fixa de sista bitarna tapet, ovanför fönstret. Sedan är det faktiskt färdigt. Tapetserat, alltså. Det återstår förstås en hel del annat innan det är inflyttningsklart: lister ska spikas, hyllor ska monteras och så är det en liten remsa som ska målas också.

Sedan ska stora tjejens prylar rensas och flyttas in i det nya rummet, och därefter väntar inflyttningsfesten.

För det ska så klart vara en inflyttningsfest när en femåring flyttar till sitt "stortjejrum". Vi får bjuda kompisarna och ha picknick i nya rummet. Är det riktigt varmt kan det bli extra lyxigt med poolparty, men då får de snällt gå ut ur rummet först! :P

Isfritt...

Dagens uppdrag blev att frosta av frysen. Hyllorna hade sådan isbeläggning att luckorna puttades upp när jag öppnade dörren, även om jag inte rörde just den hyllan, så det var minst sagt på tiden!

Tyvärr har jag en frys med helt sanslöst idiotisk lösning när det gäller avrinning vid avfrostning, så hela golvet var snart fyllt av vatten, trots att jag placerat det rekommenderade uppsamlingskärlet på nedersta hyllan, lagt en handduk under kärlet, massor av handdukar på golvet intill och dessutom torkade och plockade is för glatta livet. Visst var det mycket is, och visst var det varmt, men det här var löjligt!

Nästa gång får sambon det ärofyllda uppdraget, för han visste uppenbarligen exakt hur detta skulle hanteras. Så bra då!

Ändra synsätt

Jag jobbar just nu på att ändra mitt synsätt.

Istället för att känna att jag måste plugga och ha dåligt samvete när jag inte gör det, ska jag känna att jag vill plugga för att bli klar och få de fördelar det innebär att vara klar. Jag gör ju det här för min egen skull, och att då låta en dålig erfarenhet av handledaren stoppa mig verkar ju korkat.

Det är dock lite klurigt att klara av denna ändring. Jag är så ovan vid detta pluggskrivande att det blir jobbigt att hålla på med. Dessutom har jag stora krav på mig själv, vilket bara gör det ännu jobbigare. Och något som är jobbigt känns gärna som ett tvång...

Och jag som inte hade något annat för mig... :P

Idag har jag varit med mina trädgårdskamrater på utflykt. Ett härligt besök på Zetas handelsträdgård som man kommer att kunna läsa mer om på min trädgårdsblogg inom en överskådlig framtid. Hoppas jag...

Av någon anledning kom jag att bjuda in dem på Grönliljefika (vilket innebär att den i vår krets så eftertraktade grönliljan just nu blommar i min trädgård, och för att fira denna lyckliga tilldragelse bjuder jag hem kamraterna på fika med tillhörande trädgårdsrunda) på onsdag, och därför har jag nu fullt upp.

Min trädgård är den minst uppvuxna av dem, och jag har ett visst mått av mindervärdeskomplex. Detta späs på av att jag de senaste två åren inte hunnit ägna mig så mycket åt min trädgård, och det sitter en stor neonskylt och blinkar VANVÅRD mitt i den...

Det ger mig två dygn att åtgärda missförhållandena, men värmen och mitt planerade besök på Sagostigen i Malmköping i morgon tar bort en stor del av den disponibla tiden. Myggorna gör anspråk på övrig tid... Dessutom ska jag helst ha något att bjuda på, och det tar också sin lilla tid.

Vilken tur att jag inte har något annat att syssla med, studier eller så. :P

Etthundra...

Det här ska visst vara mitt 100:e inlägg här på bloggen. =)
Inte illa, får jag säga.

Detta jubileumsinlägg kommer att behandla lillans utveckling, cyklar, min träningsstatus, inredningsprojektet och värmen. Allmän uppdatering, med andra ord.

Vi börjar med lillan, som sedan igår tar sig fram på alla fyra, i ett regelrätt krypande. Och jag som trodde att det där med att små barn kryper innan de lär sig gå var en myt. Stora tjejen lärde sig aldrig krypa, och nästan inga andra barn jag känner heller. Nästan säger jag, för det finns några som jag inte har riktig koll på hur det var med...

Hon står där på händer och knän, och så riktigt lyfter hon på knäna för att ta sig fram. Hur söt som helst!
Nu tar hon sig runt också. Så klart. Man vet aldrig var man hittar henne nästa gång, om man vågar vända ryggen till en stund. Kuddarna som storasyster så omtänksamt jagar henne med, för att undvika hårda smällar om hon skulle ramla, lämnas vind för våg på golvet när hon ger sig ut på äventyr. Tills storasyster upptäcker att det fattas en kudde...
Dammsugarbehovet ökar också markant nu. Hon hittar ju alla små saker som sprider sig på golven, speciellt så här i barfotatider. Och allt åker in i munnen.
Förut kunde man ju hålla rent runt hennes plats om det inte fanns tid för en storstädning, men nu är hon överallt och ingenstans, högt och lågt, så det är ingen idé att försöka förutse var hon kommer att vara.

Hon snackar också. Ett himla tjatter är det. Av någon anledning har hon dock valt bort det bästa ordet av alla: MAMMA. Pappa hedras med flera olika varianter av pabba, babba och bappa, men jag vägrar tillstå att hon har sagt just pappa än! ;) Annars är det mycket ÄDÄ, som med olika betoningar kan tolkas som "vad är det", "där är det", "äta" och "vatten".
Precis som storasyster har hon ett handtecken som betyder ungefär "litet flygande djur", men när storasyster oftast syftade på flugor (2006 var visst ett flugår) menar lillan alltsomoftast fjäril. Vi har ett överflöd av fjärilar både ute och inne i år. Just nu ser jag exempelvis två fjärilar där jag sitter, och under juli månad tror jag inte att vi har haft en enda minut utan åtminstone en fjäril inne.

Stora tjejen har fått en ny cykel. Träningen utan stödhjul försvårades av de små hjulen på cykeln, hon fick liksom trampa som en galning för att komma någonstans, och då hade hon inte tid att hålla balansen. Då blev det en ny cykel, som dagen efter inköp var med i reklambladet med ett pris på 100 kronor mindre än vi betalat... Surt! Det är i alla fall en mycket vacker cykel, som passar ägarinnan perfekt: Lila, med fjärilar och blommor, till och med på sadeln!

Själv har jag nästan samlat ihop till en ny cykel jag med. Gamla delar har monterats bort och nya har satts dit, så allt som allt har nog medelåldern på cykeln sjunkit med fem år.
Det hela började med att lillan skulle ha en barnsadel, så att vi kan cykla. För att få dit den fick jag plocka bort pakethållaren, och då fick det trasiga kjolskyddet följa med. Sedan visade det sig att min sadel satt för lågt för att jag skulle få dit barnsadeln, och i våra försök att flytta på sadeln sprack den tio år gamla sadeln totalt, och jag fick snällt åka och köpa en ny, som även lämnade mer plats för barnsadelmontering. Den sitter nu lite för lågt, men eftersom stången har rostat fast kan jag inte göra så mycket åt det för tillfället.
Mitt i alltihop åkte jag på en pyspunka och när sambon bytte till en ny slang gick ytterdäcket sönder, så nu ska det investeras i sådana också.
Förr eller senare behöver jag en batteridriven baklykta också, eftersom den gamla sitter fast på pakethållaren.

Så till min träning. Jag har under fyra morgnar i rad lyckats med konststycket att ta mig upp halv sju, äta frukost och cykla iväg till min faster, som denna vecka lånat en sommarstuga några kilometer härifrån, och släpa med henne på en promenad innan jag åter cyklar hem. Promenaden är inte så ansträngande för mig, men cykelturen dit bjuder på idel uppförsbackar, och bara det att jag tar mig ut så tidigt är lovvärt. Gjorde jag inte det hade jag nog inte rört på mig alls de här dagarna, så varmt som det har varit.

Nu har sambon tagit tag i inredningsprojektet. Idag rev han och stora tjejen ut golvlisterna och när vi åker och badar i eftermiddag ska han visst spackla igen hålen i väggarna. Svågern ska visst hjälpa till med resten av spacklingen och sedan är det äntligen dags att tapetsera! Det går inte fort, men det händer lite i alla fall. =)

Och så har vi värmen! Över 30 grader inne, och knappt någon skugga på tomten...
Vi vattnar varje kväll och jag vågar inte tänka på hur fort vattenmätaren tickar på! Men visst har vi haft en fantastisk sommar så här långt! Och samma år som vi hade en så fantastisk vinter. Jag brukar tänka att det i alla fall jämnar ut sig över året nu när det blev så hiskeligt varmt.

Skitcykel!

Idag är jag så trött på min cykel!
Jag har haft den i tio år och den har tjänat mig väl, men idag blev jag riktigt sur på den. Eller om det är barnsadlarna jag är sur på, kanske... Eller mina korta ben.

När stora tjejen fyllde ett fick hon en barnsadel i present, men eftersom den inte passade på våra cyklars breda pakethållare fick vi lämna tillbaka den och köpa en billigare (=mindre säker) variant som passade. Denna har nu blivit riktigt sliten och vi beslöt att köpa en ny till lillans cykelpremiär.

Nu ville vi ha en säkrare, och hade väl bestämt oss för att inte ge oss förrän vi hittat en som passade, men av någon anledning köpte vi första bästa i alla fall. Cykelhandlaren försäkrade oss att även om den inte passade på pakethållaren skulle det inte vara något problem, eftersom det bara är att ta bort den, för den har ju ingen funktion när man har barnsadeln där.

Mycket riktigt fick jag montera bort pakethållaren, och jag strulade även en hel del med själva monterandet av sadeln innan det visade sig att barnsadeln med sin rammonterade bärbygel inte är kompatibel med min sadel som i enlighet med mina korta ben är mycket lågt inställd. Istället för 10-12 cm ovanför bakhjulet, vilket rekommenderas, hamnade sadeln endast 5-6 cm ovanför... Suck!

Så i morgon blir det till att åka tillbaka till cykelhandlaren, om de har lördagsöppet i semestertider, och kolla om de kan montera den åt mig. I annat fall får vi lämna tillbaka den och försöka hitta en annan.

Bilen skräms!

Familjen var till vänner i Kumla i helgen, och i värmen hade vi så klart AC:n på.
När vi var nästan hemma ville sambon att jag skulle vrida upp fläkten, eftersom det blivit varmt, och när jag ändrade från "auto" till manuellt vald hastighet började det låta något förfärligt.

Vi gjorde vad vi kunde för att undvika olåten, samtidigt som vi funderade på vad som var fel; hade något kommit in i fläkten eller vad kunde det vara?
När vi sedan klev ur bilen hemma på gården upptäckte jag att ett spår av droppar följde vår rutt upp på uppfarten, så jag kastade mig ner på knä och fann att någon vätska rann(!) från motorn! När jag tittade upp igen såg jag en bunt tusenlappar flyga iväg mot horisonten, lagom till semestern...

Bilen fick stå resten av helgen, tills vi kunde ringa verkstad när måndagen kom. Men när jag kom upp i morse (jag sov länge...) hade sambon själv upptäckt och rättat till ett löst rör som troligen orsakat missljudet, vilket därmed försvunnit. Vätskan hade (så klart) slutat rinna, men han kunde inte hitta någon behållare som uppenbart förlorat sitt innehåll. En provtur till affären bevisade att AC:n fungerade tillfredsställande, så nu skjuter vi lite på verkstadsbesöket...

Semester...

Nu har sambon semester, vilket innebär att även jag övergår från föräldraledighetsvardag till semester.

Jag ser fram emot att få mer tid för mig själv nu när även far i huset finns hemma på dagtid. Jag hoppas att jag kan få till åtminstone ett pass vattengympa under veckan som kommer (sedan slår de igen för sommaren... Då får jag simma i sjön.) och så ska jag verkligen försöka plugga lite.

Men semestern är inte bara skönt och befriande i år. Det innebär även början på slutet av mitt lediga år med lillan. När semestern är slut är det sambon som ska vara hemma, och själv ska jag börja jobba. Men även det har ju sina fördelar, inte minst socialt!

Rutin

Nu börjar jag få rutin på det här med att köra bil till och i Stockholm.

Jag har aldrig varit särskilt sugen på att göra just det, och har jag kunnat har jag undvikit det. Jag får ont i magen bara jag närmar mig storstaden, av anspänningen som kommer av rädslan att köra vilse. Men måste man så måste man, och jag har haft en del träning.

I november körde jag själv med barnen, eftersom det var kalas och sambon inte hade möjlighet att följa med. Under våren var det tre tillfällen på workshoppen, varav jag åkte helt själv en gång. Två gånger till Universitetet, varav en gång allena.
Tidpunkter, väglag, vägval och trafiksituationer har varierat, även om det alltid varit E4/E20 som varit ryggraden i planeringen.

Beviset på att rutinen infunnit sig är att jag idag satte mig och mina barn i bilen och körde till Stockholm själv. Och det var mitt eget förslag.

Lite stolt...