Etthundra...

Det här ska visst vara mitt 100:e inlägg här på bloggen. =)
Inte illa, får jag säga.

Detta jubileumsinlägg kommer att behandla lillans utveckling, cyklar, min träningsstatus, inredningsprojektet och värmen. Allmän uppdatering, med andra ord.

Vi börjar med lillan, som sedan igår tar sig fram på alla fyra, i ett regelrätt krypande. Och jag som trodde att det där med att små barn kryper innan de lär sig gå var en myt. Stora tjejen lärde sig aldrig krypa, och nästan inga andra barn jag känner heller. Nästan säger jag, för det finns några som jag inte har riktig koll på hur det var med...

Hon står där på händer och knän, och så riktigt lyfter hon på knäna för att ta sig fram. Hur söt som helst!
Nu tar hon sig runt också. Så klart. Man vet aldrig var man hittar henne nästa gång, om man vågar vända ryggen till en stund. Kuddarna som storasyster så omtänksamt jagar henne med, för att undvika hårda smällar om hon skulle ramla, lämnas vind för våg på golvet när hon ger sig ut på äventyr. Tills storasyster upptäcker att det fattas en kudde...
Dammsugarbehovet ökar också markant nu. Hon hittar ju alla små saker som sprider sig på golven, speciellt så här i barfotatider. Och allt åker in i munnen.
Förut kunde man ju hålla rent runt hennes plats om det inte fanns tid för en storstädning, men nu är hon överallt och ingenstans, högt och lågt, så det är ingen idé att försöka förutse var hon kommer att vara.

Hon snackar också. Ett himla tjatter är det. Av någon anledning har hon dock valt bort det bästa ordet av alla: MAMMA. Pappa hedras med flera olika varianter av pabba, babba och bappa, men jag vägrar tillstå att hon har sagt just pappa än! ;) Annars är det mycket ÄDÄ, som med olika betoningar kan tolkas som "vad är det", "där är det", "äta" och "vatten".
Precis som storasyster har hon ett handtecken som betyder ungefär "litet flygande djur", men när storasyster oftast syftade på flugor (2006 var visst ett flugår) menar lillan alltsomoftast fjäril. Vi har ett överflöd av fjärilar både ute och inne i år. Just nu ser jag exempelvis två fjärilar där jag sitter, och under juli månad tror jag inte att vi har haft en enda minut utan åtminstone en fjäril inne.

Stora tjejen har fått en ny cykel. Träningen utan stödhjul försvårades av de små hjulen på cykeln, hon fick liksom trampa som en galning för att komma någonstans, och då hade hon inte tid att hålla balansen. Då blev det en ny cykel, som dagen efter inköp var med i reklambladet med ett pris på 100 kronor mindre än vi betalat... Surt! Det är i alla fall en mycket vacker cykel, som passar ägarinnan perfekt: Lila, med fjärilar och blommor, till och med på sadeln!

Själv har jag nästan samlat ihop till en ny cykel jag med. Gamla delar har monterats bort och nya har satts dit, så allt som allt har nog medelåldern på cykeln sjunkit med fem år.
Det hela började med att lillan skulle ha en barnsadel, så att vi kan cykla. För att få dit den fick jag plocka bort pakethållaren, och då fick det trasiga kjolskyddet följa med. Sedan visade det sig att min sadel satt för lågt för att jag skulle få dit barnsadeln, och i våra försök att flytta på sadeln sprack den tio år gamla sadeln totalt, och jag fick snällt åka och köpa en ny, som även lämnade mer plats för barnsadelmontering. Den sitter nu lite för lågt, men eftersom stången har rostat fast kan jag inte göra så mycket åt det för tillfället.
Mitt i alltihop åkte jag på en pyspunka och när sambon bytte till en ny slang gick ytterdäcket sönder, så nu ska det investeras i sådana också.
Förr eller senare behöver jag en batteridriven baklykta också, eftersom den gamla sitter fast på pakethållaren.

Så till min träning. Jag har under fyra morgnar i rad lyckats med konststycket att ta mig upp halv sju, äta frukost och cykla iväg till min faster, som denna vecka lånat en sommarstuga några kilometer härifrån, och släpa med henne på en promenad innan jag åter cyklar hem. Promenaden är inte så ansträngande för mig, men cykelturen dit bjuder på idel uppförsbackar, och bara det att jag tar mig ut så tidigt är lovvärt. Gjorde jag inte det hade jag nog inte rört på mig alls de här dagarna, så varmt som det har varit.

Nu har sambon tagit tag i inredningsprojektet. Idag rev han och stora tjejen ut golvlisterna och när vi åker och badar i eftermiddag ska han visst spackla igen hålen i väggarna. Svågern ska visst hjälpa till med resten av spacklingen och sedan är det äntligen dags att tapetsera! Det går inte fort, men det händer lite i alla fall. =)

Och så har vi värmen! Över 30 grader inne, och knappt någon skugga på tomten...
Vi vattnar varje kväll och jag vågar inte tänka på hur fort vattenmätaren tickar på! Men visst har vi haft en fantastisk sommar så här långt! Och samma år som vi hade en så fantastisk vinter. Jag brukar tänka att det i alla fall jämnar ut sig över året nu när det blev så hiskeligt varmt.