Okej, jag har alltså bestämt mig.
För att gå ner i vikt.
Träningen är planerad.
Promenader, vattengympa och mage-rumpa-lår-träning.
Och det funkar.
Men för att gå ner i vikt krävs det någon åtgärd på matfronten också.
Mindre intag och större uttag ger viktminskning.
Enkel matematik.
Första läget är sockerfriheten,
som i februari kommer att övergå i sockerrestriktivitet.
Alltså att jag får äta socker, men bara enstaka gånger.
Sockerfrihet större delen av tiden, med andra ord.
Andra läget är måltiderna.
Jag tänker inte banta. Inte ens i närheten.
Men jag har några olika "dieter" att följa.
ITO, alltså "inte ta om".
(En variant på den är ITOMGÄO,
alltså "inte ta om, men grönsaker är okej".)
Sen har vi TGF, som står för "ta grönsaker först".
På jobbet känns det inte okej att börja med grönsaker utan att ta "riktig mat",
det är ju ändå så att jag får betalt för att äta pedagogiskt.
Därför har jag hittat en variant:
ÄGF = ät grönsakerna först.
Jag tar alltså maten samtidigt, men jag äter upp grönsakerna först.
Det kräver lite mer av mig när det gäller att förutse hur hungrig jag kommer att vara efteråt,
men det funkar.
Att äta på liten tallrik är ett annat trick,
men eftersom det inte heller ser riktigt pedagogiskt ut,
fick jag idag tips om att använda den inre cirkeln på tallriken som gräns för maten.
Inget uppe på kanten!
Det går bra.
Jag behöver bli bättre på mellanmål,
för att inte vara så sugen när det är dags för mat,
men annars är det inga större problem.
Jo, jag har förstås upplevt en viss hunger framåt kvällen,
speciellt när jag har tränat.
Men det går bra.
På riktigt.
.jpg)
