Dagislängtan

Min stora tjej har haft en tung period i livet.

Sedan september 2009 har hon bara varit femton timmar i veckan på dagis, och det har inte varit tillräckligt, om man frågar henne.
Sommaren 2010 bestämde mamma att hon skulle ha sommarlov, och det blev tio veckor helt utan dagis. Visserligen med en massa utflykter istället, men när man saknar dagis redan till midsommar, då är sommarlovet väldigt långt...
Under jullovet, för några veckor sedan, fällde hon kommentaren "Jag hatar jullov och sommarlov! Jag vill vara på dagis."

Idag var det så dags för första heldagen på dagis på väldigt länge. Lillasyster är officiellt inskolad och pappa ska börja jobba. Gissa om det var en spänd tjej som gick och lade sig igår kväll! Hon såg verkligen fram emot att äta både frukost och mellis på dagis. Samma dag.

Men vad händer? Lillasyster blir sjuk. Feber. Hon kan inte vara på dagis, och mamma får stanna hemma. Vad händer nu?
Efter en kort överläggning bestämde jag att stora tjejen ändå skulle till dagis, för annars får lillan inte en lugn stund, och med feber i kroppen är lugn en förutsättning. Frågan var bara: före eller efter frukost?

Före, så klart! =)
Och nu har vi fått hem en väldigt nöjd tjej. Inte undra på!

Bäversafari

Idag tog jag med min stora tjej på bäversafari.

Det blev en promenad på några hundra meter, till en bäck (Eller ett dike. Pappa kallar det för "stora utfallet". Själv har jag ingen aning...)där vi vet att bävern brukar hålla till. Strax innan vi kom fram kastade vi oss in i snårskogen för att se om vi kunde hitta några spännande bevis för dess existens. Naturligtvis var där även en halvmeter blötsnö, så det blev lite jobbigt att ta sig fram...

Snart nog visade det sig vara mödan värt.



Tydliga bäverspår, inte sant?!

Lite längre fram såg jag ytterligare några träd med gnagmärken, och där fanns ju även bäcken, så vi pulsade vidare, och hittade ett träd som var sådär nästan helt avgnagt, i slänten ner mot vattnet.



Bilden är inte den bästa, men då får man också en bild av den snårskog vi forcerade under vårt safari.
I bakgrunden ser man ett antal träd som ligger över bäcken, och det dröjer nog inte länge förrän även "vårt" träd ligger där.

Några bävrar såg vi inte, och inga färska spår i snön, men trädgnaget såg rätt nytt ut, så vi är nöjda. =)

Bilderna är förresten tagna med mobilkameran, för på något sätt hade jag lyckats låsa minneskortet till min kamera... Typiskt, lagom till safarit!

Operation hårvård

Stora tjejen har länge uppvisat hårt motstånd mot hårvård av alla de slag.

Kamma är det värsta som finns, det gör ont.
Tvätta är urläskigt, man kan få schampo i ögonen.
Sätta upp är jobbigt, och så måste man ju kamma.

Det enda som har funkat är frisören, men enligt mamma kan man inte gå till frissan varje dag eller ens varje vecka, för det är dyrt!

Problemet när man undviker hårvård är att det bara blir värre, och förr eller senare måste man göra något åt det.

Nu har jag kommit på en lösning: ett belöningssystem.
Jag köpte ett fint, lila papper och en påse guldstjärnor. Tanken var att det skulle vara klistermärken, men prisskillnaden var enorm (36 för 24 kr mot ca 200 för 28 kr) så det blev påsen med lösa stjärnor och dubbelhäftad tejp.

Reglerna dikterades:
En stjärna för varje gång mamma eller pappa får kamma igenom håret ordentligt (begränsat till 2 gånger per dag) och en stjärna för varje hårtvätt (varannan dag).
Första belöningen efter tio stjärnor: nytt hårspänne.
Sedan belöningar efter 25, 50, 75, 100 osv. Jämna 50-tal blir det något större, till exempel glitter-hårspray. Allt ska ha med håret att göra.

Idag samlades tionde stjärnan in, och ett par lila hårspännen med fjärilar överlämnades till en lycklig fem och ett halvt-åring.

Så här långt funkar systemet. Hon är så glad för sina stjärnor och har redan räknat ut att hon kan få sin nästa belöning på torsdag, och önskemål om snoddar med fjärilar på har framförts till en mamma som nu måste hitta tid för en inköpsrunda.

Då var det dags, då...

Lillans inskolning ska visst redan vara klar. Idag lämnade pappa dagiset några timmar, hon trivdes utmärkt ändå, åt hyfsat och somnade utan större problem, fast det var första gången någon försökt få henne att somna på golvet.

På måndag är det alltså dags för min premiär. Klockan sju ska båda barnen lämnas och sedan ska jag hinna till jobbet till halv åtta. Kommer det att funka? Hur dags måste jag gå upp? Barnen borde inte behöva äta frukost, men de kanske är superhungriga där på morgonen... Nåja, jag får väl satsa på förberedelser. Så mycket som möjligt klart redan kvällen före. Shit, nu blev jag ju nervös två och en halv dag i förväg! :S

Hoppas att hon inte kör en av sina mammighetsattacker, bara!

Dagens skörd

I min postlåda idag väntade idel trevlig läsning:

* Nya numret av Allers Trädgård, sprängfylld av trädgårdsinspiration. =) Välbehövligt nu när vårlängtan börjar slita i en vintertrött själ.

* Medlemskortet som kommer att spara mig några hundralappar på torsdag, när terminsavgiften för vattengympan ska betalas.

* 5% rabatt på "allt" på närmaste ICA-butiken.

Och bäst av allt:
* Erbjudande om plats i förskoleklass för dottern.
Jag har varit larvigt nervös, eftersom det inte dykt upp något tidigare. Jag borde väl kunna räkna ut att det inte kommer några brev från skolor under jullovet?! Jag jobbar ju ändå i förskoleklass själv... Nu är det i alla fall officiellt, och allt vi behöver göra nu är att posta svarsbrevet där vi tackar ja till platsen.

Hård dag

Idag hade jag en hård dag på många sätt. Jag tror till och med att det var lite synd om mig. ;)

Tövädret har ställt till det för mig genom att väglaget är riktigt dåligt nu. Jag fick, efter en nära-diket-upplevelse igår, lägga om rutten jag använder mig av för att åka till jobbet. (Undrar förresten om Skatteverket godkänner en tillfällig, väglagsrelaterad förlängning av vägen till och från arbetet när man gör avdrag i deklarationen... Måste undersökas!)

Arbetsdagens schema var av det för skolmänniskor så obekanta sitt ner och lyssna/prata hela dagen-slaget. Vi förväntar oss det av våra elever, men själva blir vi alldeles apatiska när det förväntas av oss. Vi är vana att vara på språng hela tiden, så det är väl inte så konstigt att vi sista timmarna valde att praktiskt planera in en affärs-hörna på vårt fritids. Leve kroppsarbetet! =)

Mitt på dagen hade jag ett tandläkarbesök inbokat, av den halvakuta sorten. Jag har i omgångar lyckats bita sönder en tand, och även om den inte gör ont har jag insett att den behöver fixas till, och i ett fullspäckat schema fick jag nöja mig med den tid som fanns: mitt i planeringsdagen.

Bortsett från själva lagningen, som visst blev rätt omfattande, så fick jag även träffa min nya tandläkare för första gången. Jag har oturligt nog fått flera nya tandläkare på senare år, så jag är lite blasé, men den här var över förväntan. Synd bara att han var så dyr! :/ Men det får det vara värt.

Efter tandläkarupplevelsen hade jag en mastig huvudvärk, troligen en kombination av anspänning, långvarigt gapande och koffeinbrist, och det senare fick jag inte avhjälpa förrän efter två timmar, på grund av de mycket obehagliga efterverkningarna av bedövningen. Jag hade ingen kontroll över vänster sida av ansiktet, och fick då och då rätta till ansiktsdragen med handkraft. :P

Så, allt sammantaget, visst var det lite synd om mig idag?

Skönt

Jag har tagit in våren.



Det känns bra.

Skridskor

Min stora tjej fick skridskor i julklapp, och idag var det dags att inviga dem.

Tidigt i morse kom hon insmygande till mig och sedan låg vi och myste och småpratade lite om allt möjligt. Vi kom in lite på skridskoturen, och så säger hon: "Vilken tur att jag fick skridskorna av Tomten fast jag inte hade önskat mig det! Han visste att jag ville ha det." Vad säger man? Kärlek!

Väl på plats, med skridskorna på och is under fötterna, kom paniken. Hon klamrade sig fast vid mig, men inte förrän kompisens mamma stöttade på andra sidan, vågade hon röra sig ur fläcken. Vi gick så ett tag, sedan klarade hon sig med bara en mamma som stöd en stund, och så kom chocken:
"Jag ska prova lite själv."

??? Vem är du och vad har du gjort med min dotter?

Sen startade hon vid kanten, och jag fick stå ute på isen med utsträckta armar och ta emot henne, backa lite och göra om det, backa igen och igen. Tills hon istället för att köra in i min famn, valde att runda mig. Sen åkte hon själv tills hon ramlade på rumpan, då försvann hela självständigheten och hon klamrade sig fast vid mig igen.

Efter fikapausen, med varm nyponsoppa och russin, jobbade hon upp sig igen, och korta stunder åkte hon själv igen. Det bådar gott för framtiden, men vi får inte vänta för länge. Hoppas att isen inte regnar bort nu!

Ladda för dagis

Lillan ska börja på dagis nästa vecka, och vi jobbar hårt på förberedelserna.
Nästa storlek på kläder har hämtats ner från vinden (och vi har fått inse att det kanske inte är nästa storlek, kläderna passar nämligen otäckt bra...) och bristerna i garderoben har listats för kommande inköp.

Mockasinerna, ganska oanvända eftersom storasyster aldrig gillade dem, föll henne verkligen i smaken. Hon håller glatt fram foten för att underlätta pådragandet, och sedan utnyttjar hon mockasinens egenskaper till fulländning: hon hasar med dem så att det blir ett roligt ljud, hon stampar när hon går så att det blir ett annat roligt ljud... Och inte en gång har hon dragit av dem, som hon gör med alla strumpor vi sätter på hennes fötter. Hon klagar till och med om vi inte har satt på dem. Jag skulle tro att hon kommer att använda dem flitigt även på dagis. =)

Schemat är en annan förberedelse. Jag har pusslat med mitt schema, sambons flexmöjligheter, tänkbara start och sluttider och fått ihop ett hyfsat schema. Problemet är att jag inte vill att hon ska ha så långa dagar redan från början. Det känns inte okej att ha en knappt-ett-och-ett-halvt-åring 40 timmar på dagis varje vecka. Helst skulle jag vilja korta ner tiden rejält i en månad eller två, men det låter sig inte göras hur som helst.

Lillans egen förberedelse går ut på att ha full uppsättning framtänder vid starten. Det innebär att hon just nu lider. Hon är anti-allt, speciellt mat- och sovsituationer. Hon vill inte vara ensam, hon vill upp och kramas, men hon vill inte sitta i knät... Motsägelsefull till fulländning. Hoppas att det går över snart!

100% risk för snö

En snabb blick ut genom fönstret, mot gatlyktan utanför, bekräftar misstanken att det fortfarande snöar. Inte lika ymnigt som på förmiddagen, men likväl snöar det, och har så gjort hela dagen och lite till.

Här hos oss har det varit ett sånt där besvärligt snöfall som blir mycket på en kort stund, så att man får sopa bilen efter en snabbrunda in på affären, till exempel. Och helst skulle man sopa av bilen en gång till, för när man är klar på sida nummer två är första sidan alldeles översnöad igen, men det är ju mission impossible, så det får man lämna och sedan hoppas på att det löser sig ändå.
Jag gillar de tunna, lätta snöfallen bättre, men man får ju inte välja.

Sambon har ägnat större delen av dagen åt att skotta snö, så jag har varit ensamstående förälder på inomhusarenan. Snöänka, kanske?
Sedan han kom in har han varit så slut att han fortfarande inte är riktigt att räkna med som förälder. Stackarn!

Jag hoppas att snöröjarna hinner hit innan jag ska åka till jobbet i morgon, annars kan det bli lite jobbigt. Redan före lunch var det svårmanövrerat på vägarna häromkring, så efter ännu mer snö lutar det åt kaos.

Vilken dag! =)

Idag tog jag med min stora tjej och hennes kompis med tillhörande mamma till Stockholm, Globen och Disney on Ice.

När vi gjorde oss i ordning valde hon ut ett halsband åt mig, ett som hon själv har tillverkat, och sa att det var mitt lyckohalsband idag. "Så att inte bensinen tar slut." Då tar man inga risker, utan går glatt runt med ett brokigt rörpärlshalsband hela dagen. =)

Tyvärr skyddade det inte mot alla bilrelaterade otursmoment, för redan efter två minuters bilfärd mötte vi snöröjarna, jag räknade ut att vi inte skulle kunna mötas på den smala vägen och backade tillbaka till korsningen jag just svängt i, och... körde fast i snövallen.
Naturligtvis var det på fel sida, så när jag tog mig ur bilen för att försöka charma killarna i traktorn att hjälpa mig loss fick jag pulsa i drygt knädjup snö. Till slut lyckades vi med förenade krafter få loss bilen, och vi for vidare till våra medresenärer (vars pappa/sambo blev en aning skeptisk till vår långa resa när han fick nys om min lilla incident...) och därefter mot Stockholm.

Resten av resan gick utan problem (men med värmen fokuserad på fötterna för att om möjligt hinna torka mina snöfuktiga jeans innan vi skulle ut i kylan igen), och snart nog var vi på plats i Globen. Som tur var hade vi två femåriga Globen-nybörjare med oss, så jag kunde ganska lätt maskera min egen fascination genom att låtsas påpeka allt för dem: "Titta ut genom förstret där, så ser ni att när vi går in här är vi liksom inuti själva bollen!" "Oj, titta så högt upp vi sitter!" och så vidare.

Vi var inte förstahandsvalet som sällskap på det här evenemanget, men de som tillfrågades först tackade nej för att det var så dåliga platser. Jag tyckte att vi såg rätt bra.


Årets story utspelade sig på Disneyland, och i början var allt frid och fröjd.


Personalen städar och fixar det sista, samtidigt som besökarna börjar strömma in.

Sen får Musse och hans vänner för sig att också åka runt och titta på alla attraktioner, och då börjar äventyren.


Kalle jagar en livsfarlig nilkrokodil som, om man tittar lite närmare på bakbenen...


...åker skridskor!
Fantastiskt vad dagens nilkrokodiler klarar av! =)

Lite senare dansar de tillsammans med björnen Baloo och ett helt gäng apor i djungeln.


De träffade på Alice, som virvlade runt i sitt Underland.


Tekoppen som syns i bakgrunden snurrades omkring på isen som en sån där tekoppskarusell, och en flicka ur publiken och hennes mamma fick åka med. Med tanke på att ingen frågade oss, hade vi kanske inte så bra platser i alla fall...

Under den dagliga paraden på Main Street fick vi se alla möjliga figurer. Snövit, Piff och Puff, Woody och Buzz Lightyear (från Toy Story) och så den vackra Askungen med prins.


Men plötsligt dök den onda fén från Törnrosa upp.


Hon förtrollade både Kalle och Mimmi så att de och hela paraden somnade. Som tur var kunde vi i publiken hjälpa Superhjältarna (the Incredibles) att rädda dem.
Jag är så stolt! =)

Hela showen utfördes till ljudet av de "riktiga" svenska rösterna, så Mr Incredibles imponerande skridskoåkning blev på gränsen till ofattbar när han lät som Allan Svensson. :D

Min vanligtvis så folkilskna femåring hade en av sina bättre dagar, och även om hon blev lite sur på kompisen i bilen på väg hem, var det inga direkta utbrott eller otrevligheter på hela dagen. Jag tror att hon gillade hela utflykten. (Trots att hon hatar Stockholm för att det är så långt att åka.)

Jag tror visserligen att hon gillade showen och var lite imponerad av hela grejen med Globen och allt, men jag misstänker ändå att hennes största behållning av dagen var den ljussnurra som vi köpte när vi skulle gå.



När man trycker på knappen börjar Askungen att dansa, och de underliga armarna snurrar samtidigt som det lyser längst ut. Effekten i mörker är rätt häftig, men den syns tyvärr inte så bra på mina bilder.

En närmare titt på juvelerna som pryder denna artefakt.


Juveler i äkta plast konstfullt infattade i blått guld. Om man tittar noga ser man att hela handtagsdelen skimrar av pärlemor.


Varje snurrarm har en diamant med en unik slipning i toppen, här ovan syns hjärtslipningen. Detta medverkar så klart till att bryta ljuset på ett hänförande sätt.
Och för detta mästerverk betalade vi endast 150 kronor. Ett riktigt kap! =)

Och nästa vecka släpps biljetterna till nästa års föreställning. Då handlar det om prinsessor. Undrar just om vi ska åka på den. Nej, det finns säkert inget intresse!

Disney on Ice

I morgon bär det av till den stora huvudstaden för att gå in i Globen för första gången i mitt liv. 8) Jag vill minnas att vi var där någon gång när den var alldeles ny, men då var vi bara utanför...

Nu är det i alla fall dags, för min stora tjej ska med en kompis på Disney on Ice och då får man snällt följa med. Tur att jag är kompis med mamman, så får vi också en trevlig stund. =)

Vi funderade en stund på att åka tåg, men just nu är tågen så oberäkneliga, och vi vill ju inte sitta i Nykvarn eller nåt när föreställningen börjar... Alltså blir det den miljöfarliga bilen i det inte alltför inbjudande väglaget, men med gott om tid och lite vett i skallen ska det väl gå bra.

Så i morgon sitter jag väl här vid datorn igen med musse-öron (om sådana tillverkas fortfarande) och delar med mig av mina upplevelser. :D

Dålig dag =(

Min stora tjej, fem och ett halvt år gammal, har haft en riktigt dålig dag idag.

Förmiddagen gick nog hyfsat, hon satt mest och tittade på film medan jag pluggade, men jag hörde inga större utbrott varken från henne eller hennes far.
Men eftermiddagen... Suck!

När lillasyster vaknade gick hon in till henne och vräkte ner gosedjur i sängen, varpå hennes far (något burdust) sa ifrån och la till ett "det har jag sagt ifrån om hundra gånger!" Hon exploderade och hävdade att så inte alls var fallet, och i så fall var det i alla fall inget hon kom ihåg (något jag känner igen som vanligt förekommande respons från just hennes far...)

Efter det vägrade hon göra sig i ordning för att åka och hälsa på faster, vilket annars brukar vara den stora höjdpunkten på en dag. Hon deklarerade högljutt att hon minsann inte ville vara med sin pappa.
Till slut fick vi henne att byta om och så åkte vi iväg.

Någon timme senare var det åter gråt och tandagnisslan: Jag vill inte åka hem! Detta fick vi sedan höra hela vägen till affären, och hela vägen hem. När vi kommit ur bilen började hon gå nerför vägen, fortfarande klagande om att inte vilja komma hem. (Det största problemet var att vårt hus är grått...)
Slutligen kom hon in, och sedan följde ett par timmar av ideliga osämjor. Var det inte pappa, så var det lillasyster och slutligen, när jag sa ifrån om att trycka in pallen så att den klämde lillasyster mot väggen, fick även jag känna på hatet...

Maten dög inte, nattningen dög inte, och slutligen kunde hon inte somna utan musik, och hennes CD-spelare gick sönder i förrgår. När man haft så många konflikter anstränger man sig lite extra, och så fort lillasyster kommit till ro smög pappa in och hämtade hennes CD-spelare.

Nu är det äntligen lugnt.

Slut för den här gången...

Ja, på ledigheten alltså.
11 dagar blev det, men i morgon är jag tillbaka på jobbet igen. Det blir jobbigt att komma upp ur sängen, även om jag inte börjar i ottan direkt. Åtta räcker bra, eftersom jag vanligtvis inte ens slår upp mina ljusblå förrän just så dags... :P

Det vore skönare att börja jobba om jag fick vara på min egen avdelning, men eftersom det är många lediga har jag fått äran att stärka upp på den andra av våra två öppna avdelningar. Det innebär ju att jag inte känner barnen så bra, och inte kan lokalerna, men det är i alla fall trevliga kollegor. =)

Jag hoppas att det blir en lugn vecka, så att jag hinner planera lite inför terminsstarten. Kanske sätta mig med hemsidan också. Det är ju också jobb, men inte sådant man tar sig tid med när man har full beläggning, direkt.

God fortsättning

Det är bara att inse: jag är urdålig på sån där förväntad korrespondens som till exempel att önska folk Gott Nytt År eller God fortsättning.

Min sambo skickar sms till alla och envar, han gör personliga inlägg på facebook och ringer helst upp de närmaste också. Själv svarar jag förhoppningsvis om någon skickar sms till mig. Jag har inte ens ringt mina föräldrar än...

Det stannar heller inte vid nyår. Jag skickar aldrig födelsedagskort, och det ska till något mycket speciellt för att jag ska sätta ett kort på en present. Jag tycker väl att det räcker med presenten, antar jag.
Om en födelsedag ska firas en annan dag är det mycket ovanligt att jag hör av mig på det riktiga datumet, speciellt om jag redan varit där och gratulerat.

Att önska god jul är också lite trixigt. Julkort brukar jag få iväg, men de där live-önskningarna är värre. Jag vill nog pricka in det där perfekta tillfället att säga det, för att inte bli tjatig eller nåt, och då är det lätt att vänta för länge, och till slut har jag inte sagt det alls. :/
I år blev det ingen julhälsning på facebook, till exempel. Och det trots att jag var inloggad flera gånger under dagen...

Jag hoppas att ingen tar illa upp av denna min asociala sida.