Min stora tjej fick skridskor i julklapp, och idag var det dags att inviga dem.
Tidigt i morse kom hon insmygande till mig och sedan låg vi och myste och småpratade lite om allt möjligt. Vi kom in lite på skridskoturen, och så säger hon: "Vilken tur att jag fick skridskorna av Tomten fast jag inte hade önskat mig det! Han visste att jag ville ha det." Vad säger man? Kärlek!
Väl på plats, med skridskorna på och is under fötterna, kom paniken. Hon klamrade sig fast vid mig, men inte förrän kompisens mamma stöttade på andra sidan, vågade hon röra sig ur fläcken. Vi gick så ett tag, sedan klarade hon sig med bara en mamma som stöd en stund, och så kom chocken:
"Jag ska prova lite själv."
??? Vem är du och vad har du gjort med min dotter?
Sen startade hon vid kanten, och jag fick stå ute på isen med utsträckta armar och ta emot henne, backa lite och göra om det, backa igen och igen. Tills hon istället för att köra in i min famn, valde att runda mig. Sen åkte hon själv tills hon ramlade på rumpan, då försvann hela självständigheten och hon klamrade sig fast vid mig igen.
Efter fikapausen, med varm nyponsoppa och russin, jobbade hon upp sig igen, och korta stunder åkte hon själv igen. Det bådar gott för framtiden, men vi får inte vänta för länge. Hoppas att isen inte regnar bort nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar