Idag hade jag en lång dag på jobbet, som avslutades med en timslång kurs som innebar en halvtimmes övertid.
På väg hem var jag härligt belyst och uppvärmd av solen, som lyckats bryta igenom den jämngrå massan som täckt himlen den senaste tiden, och jag funderade på hur jag skulle orka och hinna ta mig ut och njuta av solen innan den gick ner.
Väl hemkommen visade det sig att jag inte hade behövt oroa mig, för stora tjejen föreslog direkt att vi skulle gå ut efter maten. Jag var så klart inte sen att haka på, och lillan fick följa med i vagnen.
Vi tog den vanliga rutten: Stora tjejen genar genom skogen, medan jag kör vagnen längs vägen. Nästan framme vid bäcken sammanstrålar vi och tittar om det finns några tussilago.
Det fanns det idag. Några var mer utslagna än dessa, men det blev inga bilder på dem.
Sedan går vi på vägen över bäcken och så går hon in i skogen igen, fram till nästa väg. Därifrån går vi mestadels på vägen (hon smiter in i skogen då och då för att undersöka ett eller annat) mot vårt lilla blåsippsställe, där vi idag hittade de här skönheterna.
Därefter vänder vi på klacken och går hemåt igen.
Idag gjorde vi dock ett tillägg. Vi fortsatte vidare längs grusvägen istället för att svänga av till oss, på jakt efter tranorna som jag hört men ännu inte sett.
På den punkten fick jag tji, men det blev ändå ett riktigt äventyr.
Eller vad sägs om att hoppa fram och tillbaka över ett vattenfyllt dike (tänk dig att du är snart sex år),
kasta stenar i vattnet,
bli förbiriden av inte mindre än två hästar (tänk dig att du är ett och ett halvt år),
och bli utskälld av två glada hundar som studsar omkring på andra sidan av ett staket?
Inte illa, va?!
När vi kom hem var det redan dags för nattning,
men vilken härlig promenad vi fick!
men vilken härlig promenad vi fick!
