I år ska båda mina döttrar vara lucior, i varsitt luciatåg.
Stora tjejen ska ha sitt med skolan.
Det blir drygt 40 barn i tåget, och deras föräldrar i publiken.
Gympasalen är bokad, och efteråt blir det fika i matsalen.
Jag har hört henne träna på alla möjliga sånger, och det bådar gott, kan jag säga.
Lillan har sitt allra första luciatåg framför sig,
och det kommer hon att genomföra i skepnad av michelin-lucia.
Vi kommer att befinna oss utomhus och overallen måste få plats under linnet.
Det positiva med utomhusläget är att luciakronan,
som lätt glider ner runt halsen på henne,
får ett extra lager mössa som fyller upp.
Detta med luciautrustning är ett pyssel!
Lucialinnena kan man ju lägga upp och ner allteftersom de växer,
och Lillan får i år ärva storasysters gamla.
Stora tjejen får i sin tur ett nytt, så klart,
och eftersom jag har gett henne mina kortväxta gener
är hon kortare än bästa kompisen,
och fick ärva hennes gamla.
Röda band om magen ska det ju vara, så klart,
och det vi hade för ett år sedan har sedan dess tjänstgjort som hundkoppel,
så det gick inte att använda...
Alltså måste ett antal meter rött band införskaffas.
Det är mystiskt ont om rött band i handeln,
om man inte vill köpa ett tillhörande lucialinne.
Jag var inne i ett antal olika typer av butiker,
men slutligen hittade jag två 2,5-meters förpackningar på Coop.
Och så kronan på verket,
vilket i detta fall är just en krona.
När jag hade letat i garderober och andra skrymslen
kom sambon på att den gamla gått sönder förra året,
och då mindes även jag våra livräddningsförsök med tejp...
På inköpslistan skrev vi alltså upp TVÅ luciakronor.
Och batterier.
Men nu är vi utrustade och klara!
Och jag kan knappt vänta tills det drar igång.
Först utomhus med dagis
och sedan vidare till skolan och gympasalen.
Lite stress blir det för att hinna mellan, men det ska nog gå bra!
