Högre trösklar än någonsin!

Jag har köpt nya träningskompisar!

Lycklig över att äntligen komma ut och träna efter en veckas jobbig förkylning

och över att få träna med riktiga träningsskor,

gav jag mig ut på en stavpromenad igår eftermiddag.

Dessvärre kom jag inte så långt, 

eftersom skorna bjöd på skoskav och en krampliknande känsla i fötterna.

Antiklimax!

Krampkänslan antar jag beror på att fötterna är ovana vid att få stöd på rätt ställen,

och kanske var de lite hårt snörade.

Hoppas att det ger med sig, jag har nämligen anmält mig till Å-loppet i juni,

och då vill jag förstås använda mina nya racerskor!

Utöver skoproblemen har jag som sagt en förkylning 

som effektivt avhållit mig från träning i över en vecka,

och så överansträngde jag armen när jag klippte 30 meter häck med sekatör igår,

så nu vet jag inte om jag törs vattengympa i morgon heller...

Nästa år ska jag minsann klippa häcken med maskin!

Återseende

Idag träffade jag mannen med den fantastiska vågen igen.

Sju veckor sedan sist, och nu var det med spänning jag såg fram emot resultatet!

Jag vet att jag har gjort ett bra jobb under de här sju veckorna.

Jag har i stort sett följt min träningsplan till punkt och pricka.

Lunchpromenader och vattengympa. Långpromenad på helgen.

Det enda jag har "fuskat" med är det som jag satt som extra-aktiviteter.

Och så blev det lite bortfall när jag överansträngde min arm...

Men jag har jobbat bra.

Maten har också fungerat bra.

Visst har jag ibland tagit lite för stora portioner, av gammal vana,

men jag har inte en enda gång tagit om.

Plikttroget har jag ätit grönsakerna först, 

och enda avsteget från min sockerfrihet så här långt är en semla på fettisdagen.

Och det var väl överlagt. Ett medvetet val.

Jag behöver bli bättre på att äta ett litet mellanmål på förmiddagen,

men jag har gjort ett bra jobb.

Såå... Hur bra gick det då?

I kilon räknat.

-3,1 kg

Jag har gått ner 3,1 kg!

Och faktiskt har jag gått ner mer än så.

Jag har tappat 4 kg fettmassa.

Och ökat min låga vätskenivå. 

Inte uppe på 50% än, men jag närmar mig.

Om jag fortsätter så här är jag nere i min första målvikt till jul, ungefär.

Och det är väl klart att jag fortsätter så här?!

Jag har ju bestämt mig!

Små steg

Idag känner jag mig tjock.

Jag satt tre timmar framför en spegel igår, 

och låt oss säga att jag inte riktigt blivit vän med speglar än.

Så idag känner jag mig tjock och ärligt talat lite misslyckad.

(Men fin i håret!)

Jag som tyckte att det gick så bra.

Jag som hoppades på stora framsteg när jag ska träffa mannen med den fantastiska vågen i morgon.

Men jag får försöka sätta det i rätt perspektiv.

Jag behöver gå ner minst 20 kilo, och 30 skulle inte skada.

Jag har hållit på i två månader.

Man går inte ner 20 kilo på två månader.

På två månader är två kilo mer troligt än 20 kilo.

Och mer hälsosamt.

Och behöver man fortfarande gå ner 18 kilo är man kanske inte helt nöjd med sin spegelbild...

Vår = nytt!

Allt eftersom solen smyger in i mitt liv igen efter vintern,

blir jag mer och mer sugen på NYTT!

Nya kläder, nya skor, ny frisyr...

Plötsligt dyker det upp små, nästan osynliga hål i varenda linne jag har.

Eftersom jag har annat över linnena kommer det inte att synas, 

men jag vet att de finns där...

Kläder som tidigare varit helt okej sitter plötsligt alldeles fel, eller är helt fel färg, eller...

Och skorna jag har passar minsann inte till någonting!

Finskorna passar inte till byxorna, och träningsskorna får jag ont av...

Och håret!

Hela vintern har jag lyckats tycka att jag får till det rätt okej de flesta morgnar,

men nu är det alldeles hopplöst!

De kluvna topparna, den icke-existerande färgen, den usla volymen...

Och så hade min frisör slutat!!!

Då blev det plötsligt ännu värre!

Nu har jag i alla fall skaffat några nya klädesplagg och hittat en ny frisör,

som gav mig lite färg och klippte bort de skadade topparna.

Skorna får jag fundera vidare på.

Höga trösklar

Ibland är trösklarna högre än annars, 

och det är svårt att ta sig för det man borde.

Även om man vill.

Det är så lätt att känna efter och tycka synd om sig själv. 

Ligga kvar på soffan och vänta på bättre tider.

Men det går att komma över även de höga trösklarna. 

Om man hoppar. 

Det räcker liksom inte att bara gå, man måste ta i lite.

Men det går.

Då kan man efter en sån jobbig, seg och ömklig dag komma ut på en träningsrunda.

Ta stavarna, fast man tänkte gå utan.

Gå ut fast det blivit mörkt.

Fälla upp huvan och gå fast det regnar.

Välja den lite längre rundan fast man tänkte ta den korta.

Springa uppför en backe eller två.

Sen känns det mycket bättre på alla plan.

Ny energi och rätt mycket stolthet!

Det går.