Jobb

Jag har redan klarat av två veckor av arbete efter semestern (och föräldraledigheten).

Första veckan var jobbig på så sätt att jag var tvungen att sätta mig in i allt, både nytt och gammalt. Vilken nyckel passar var, var finns det ena och det andra, vem heter vad, och så vidare. Å andra sidan var det inte så många barn, och tiderna blev inte så blodiga.

Andra veckan var jobbig på så sätt att vi fick fler barn och det blev mer "på riktigt". Nu är det de barn jag ska jobba med under resten av året, bland annat de nya sexåringarna, som faktiskt är mitt ansvar. Ettorna känner jag inte sen tidigare, så de började under mitt lediga år, och mina kollegor har bättre koll på dem, tvåorna är redan så pass stora att de klarar sig själva på ett helt annat sätt, men sxåringarna är mina. Särskilt som min kollega i förskoleklassen fick axla ettorna, eftersom det är hans gamla klass.
Nu skulle vi också försöka återinföra ordinarie regler och rutiner efter sammanslagningen, då det mesta blivit kompromisser.

Dessutom fick jag sätta mig i respekt hos orosmolnet nummer ett, vilket innebar en smått ansträngande morgon. Efter att ha börjat kvart över sex ägnade jag mig redan vid frukost åt tafattlek i matsalen, med efterföljande brottningsmatch/kramsession. Denna var fylld av sparkar, slag och hot, samtliga riktade mot mig, men tack vare en lös tand och mitt gigantiska intresse för nämnda tand, lugnade orosmolnet i fråga ner sig, och kunde senare under dagen be mig spela spel med honom.

Veckan som kommer, min tredje vecka på jobbet, innebär ytterligare nya utmaningar. Nu är det till största delen barnfritt, men istället ska höstens verksamhet planeras, både förskoleklassens och fritidshemmets. Och som grädde på moset blir det diverse skolgemensamma dokument att tycka till om, några föreläsningar och så en kick-off på cykel.

Därefter kommer vecka fyra, då vi ska börja på ordinarie schema, skolstart och alla barn, till skillnad från den faktiskt rejält decimerade skara som nyttjat oss under sommarlovet.

Kasta sten i glashus

Hoppsan! Här sitter jag och pikar min jobbarkompis för att hon inte bloggat på en vecka, och så visar det sig att jag själv skrev för inte mindre än elva dagar sedan... :S

Till mitt försvar kan jag anföra mitt myckna facebookande, som ger den intresserade en inblick i mitt dagliga liv, men just den jag pikade har ju inte facebook, så hon ser ju inte det...

Får väl försöka bättra mig nu, då...

Såå liten

Idag tillbringade jag eftermiddagen hemma hos min jobbarkompis, och hennes två månader gamla tjej. Strax efter ankomst fick jag det lilla knytet i famnen, och där fick hon stanna. Länge! =)

Hon var så liten! Trots att hon är hela två månader redan är hon fortfarande mindre än båda mina tjejer var när de föddes. Helt otroligt att någon kan vara så liten! Jag tyckte ju att de var små, och så finns det fullt friska barn som bara är hälften så stora...

Hur som helst en trevlig eftermiddag: gott fika, trevligt sällskap och prat om allt och inget. Och så den lilla som sussade i min famn.

Vid hemkomsten möttes jag av lillans breda leende med fyra tänder, innan hon kom krypande emot mig i raketfart. Hon är såå stor! =)

Upprätt ställning

Förra veckan kom ett nytt framsteg i lillans utveckling.
Helt plötsligt stack hennes lilla näsa upp över kanten på soffan där storasyster låg och tittade på barnprogram. Hon hade ställt sig upp!

Nyckelknippa

När jag för lite mindre än ett år sedan jobbade min sista dag före mammaledigheten fick jag lämna ifrån mig mina jobbnycklar. Plötsligt hade jag ett nyckelband med endast en nyckelring på...

Idag har jag och mitt nyckelband återfått nycklarna. =)
Första jobbdagen skapade ett omedelbart behov av dem. Så fort jag kom dit behövde jag komma in på kontoret för att lämna värdesakerna, förråd skulle öppnas och inte minst lovade schemat att dörrar var tvungna att låsas när jag skulle lämna bygget, då jag var sist kvar.

Detta ledde till en stunds intensiv samvaro med vaktmästaren, medan vi letade efter nycklar och försökte avgöra vilken typ av nycklar jag var i behov av. Resultatet blev i alla fall en nätt liten knippa bestående av fyra nycklar i tre olika designer. Jag kommer troligen att behöva ytterligare minst tre smånycklar, men det får väl komma efterhand.