Idag kunde jag äntligen njuta av en fika med en vän.
Prata om allt det jobbiga utan att ens börja gråta.
Det är så skönt att känna att det faktiskt kan bli bättre!
Och det var inte det enda jag orkade,
jag var iväg på lite ärenden också, och hämtade Lillan från förskolan.
Men nu är jag trött!
Det gäller att komma ihåg att ta små steg!
Inte rusa iväg och göra allt bara för att det känns bra en dag.
Men det är oerhört stärkande att kunna göra något trevligt på dagarna.
Inte bara hanka sig fram och överleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar