Kalaspingla

Idag känner jag mig som en riktig kalaspingla! Inte i ordets vanliga bemärkelse, även om jag är riktigt nöjd med konsistensen på mina magmuskler just nu, utan i dess riktiga bemärkelse; jag är så bra på att fixa barnkalas att klockor börjar pingla när jag gör det. (Okej, liten överdrift, men ni fattar...)

Stora tjejens födelsedag förra veckan följdes idag upp av ett barnkalas med idel nollfemmor. Önskemålet var ett prinsesskalas, men eftersom hon ville bjuda några killar också, valde jag att utöva min mamma-bestämmer-rätt och omformatera till ett slottskalas.

Till att börja med fick de sätta sig i skattkammaren (soffbordet med en vinröd pappersduk och massor av fejkjuveler från Panduro) och dekorera sin prins- eller prinsesskrona efter eget tycke och smak. Själva kronan hade jag egenhändigt skapat av guldkartong och mallar från nätet. Jag uppfann även ett sätt att fästa resårbandet som skulle hålla kronan kvar på huvudet.
Detta var uppskattat, även om limmet ställde till en del förtret för de små juvelerarna...

Därefter följde fika i stora salen. Bordsplacering, så klart, i form av silversvärd med deras namn på. (Japp, flirt med den manliga delen av gästlistan!) Svärden hade jag under förmiddagen förfärdigat av en egen mall, baksidor från några kollegieblock och rikligt med aluminiumfolie. Jag fick markera lite extra att de inte var till för att slåss med, så klart, men ändå.
Tårtan var beställd på konditori, och även om jag nu var tvungen att förklara på telefon vad jag ville ha (blä!) var det skönt att slippa stå och montera en tårta på själva kalasdagen. Prinsesstårta (vad annars?) med en rosa prinsesskrona på, och födelsedagsbarnets namn på kronan. Bara att komplettera med fem ljus och sätta fram på bordet. =)

Därnäst väntade dans och dansstopp i balsalen, men huvudpersonen hade drabbats av magont och lagt sig på sängen, och övriga gäster visade mycket litet intresse för dans, så de fick leka medan vi förberedde nästa inslag:

Drakjakt på borggården. Nu ville drakarna inte vara på borggården på grund av ogynnsamt väder, så drakjakten fick flytta inomhus.
Alla utrustades med sina silversvärd, och fick nogsamma instruktioner om att de måste fånga alla tolv drakarna och rädda oss, sedan gav de sig ut på jakt efter de små utklippta drakarna jag skrivit ut från nätet. I rättvisans namn fick de bara hitte en åt gången, och mellan varje omgång räknade vi noga för att se om vi hittat tolv ännu. Det var härligt att se hur bra det fungerade, och en av drakjägarna satte villigt tillbaka draken han hittat, då han redan fyllt sin kvot. Den hittades förstås direkt av en annan drakjägare som lyckligt levererade den till mig.

När alla drakarna samlats in utnämndes de till hjältar och fick under närvarande vuxnas jubel och hurrarop varsin juvelbeströdd godispåse i renaste guld, och sedan behövde jag inte anstränga mig för att underhålla dem längre. Ballonger blåstes upp och godis smaskades innan de lämnade kalaset en efter en, med många dyrbara skatter i bagaget: krona, svärd, godispåse och inte minst en ballong.

Det enda tråkiga var att av sju inbjudna var det bara tre som kom. Två hade lämnat återbud, och två dök helt enkelt inte upp... Trist för min stora tjej, som saknade två av sina bästa vänner som hon räknat med, men som tur var hade hon så roligt att hon inte hann tänka så mycket på det.