Jag har det senaste året arbetat på att klara av min lärarexamen, efter drygt tio år av obeslutsamhet. Inom ramen för det så kallade VAL-projektet har jag börjat beta av de fyra delar som uppenbarligen fattas, men så drabbades jag av akut graviditet under förra året, och framåt hösten tappade jag plötsligt fokus. (Undrar varför?!)
Min vanliga oförmåga att avsluta saker inom rimliga tidsramar parat med den frihet som följde med min önskan att avvika från det planerade upplägget för att kunna avsluta kursen innan terminsstart och mammaledighet, gjorde att arbetet i slutändan inte var klart förrän till jul... Då hade min kursledare avgått och enligt uppgift har arbetet vidarebefordrats till kursansvarig. Jag har inte hört något mer efter det... Hmm...
I samma anda sköt jag upp starten på examensarbetet, och intalade mig att min handledare skulle kontakta mig på ett eller annat sätt, och begränsade mitt engagemang till att kontrollera mailen hyfsat regelbundet. Ett par veckor filade jag visserligen på upplägget, men insåg att jag behöver en handledare för att göra precis allt. Jag har inte ens ett ord för det jag vill undersöka. Det krånglar till minsta småsak, som att söka efter relevant litteratur, till exempel.
Funderade på att maila projektledaren för att få klarhet, men... det blev inte av.
Nästa kurs är odefinierad. Jag skulle välja en estetisk kurs och meddela projektansvariga, så att de kunde ordna en plats på distans. Det har jag inte gjort.
Strax före jul kom jag in i min första panikperiod. Jag mådde riktigt dåligt, och kallade in min studievana kollega och vän, som fick mig att avsluta första kursen, och peppade mig angående examensarbetet. Mailet kom ändå inte iväg, och natten till tisdag kulminerade panikperiod två. Jag kom till insikt om att det bara återstår en fjärdedel av tiden, och jag har inte börjat. Jag kunde inte sova utan satte mig och formulerade det där mailet som nu måste komma iväg.
Med ett nytt ultimatum: idag eller aldrig (ja, jag vet att det var helt och hållet retoriskt, men jag behövde det), satte jag mig vid datorn i tisdags och då hittade jag plötsligt information som gällde mig. Det verkade som att ingen fått någon handledare, det var inte bara jag. I slutet av februari drar en workshop igång för att vi ska komma till skott med våra arbeten.
Jag formulerade raskt om mitt mail och skickade iväg det (idag eller aldrig). Jag kände mig med ens lite lugnare.
Idag fick jag svar på mailet. Nu kan jag andas ut på riktigt.
Handledaren kontaktar mig när det är klart, jag är välkommen på workshopen (workshoppen? Hur stavas det i pluralis? Allt ser dumt ut!) och vi väntar med kursen för tillfället. Pust!
Nu ska jag beställa litteratur på biblioteket, inte om mitt område, utan om att skriva examensarbete, så att jag är förberedd när det drar igång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar