Här skriver jag om saker som händer i mitt liv,
gärna med en humoristisk tvist och kanske inte alltid ur ett förutsägbart perspektiv.

fredag 12 februari 2010

Socialisering

Jag har nu inlett min dotters sociala träning på allvar.
Vid fem månaders ålder debuterade hon på babysångens stora scen, och hon gjorde det med den äran.

I flera dagar har hon ägnat bilfärderna åt intensiv sångträning (som stundtals resulterat i att hon somnat, troligen för att hon råkat sjunga lite för länge på en vaggvisa...) för att vara i högform när det äntligen var dags. Så även på morgonen, både när vi åkte till dagis för att lämna storasyster, och efteråt, när vi åkte hem till hennes en månad yngre kompis som stod inför en något tidigare debut.
Där lämnade vi bilen och så promenerade vi tillsammans, och då valde lillan att vila sig i form och sov därför i vagnen från första till sista steget.

Väl där var hon verkligen i högform. Lite chockad över den stora uppslutningen, kanske, men hon hämtade sig snabbt, och kunde koncentrera sig på sången.
Mamma var lite osäker på texterna, och det var klurigt att hålla koll på lillan och de rörelser som förväntades av oss samtidigt som jag skulle leta reda på texterna i den lilla folder jag fått. Men med lite mimande och rytmiskt gungande, kombinerat med de omkringsittandes skönsång, fick vi i alla fall känslan av babysång, och det var en känsla som min dotter uppskattade. Särskilt roligt var det när jag lyfte upp henne och gjorde olika rörelser med henne. Hej tummen upp och Vi sitter i samma båt var de två solklara favoriterna. Då skrattade hon stort.

Efteråt var det fika och vi tränade på att bära bäbis och bricka samtidigt. För att öka svårighetsgraden en aning ställde vi en kopp med varmt vatten på brickan också... :S Balansakten gick dock bra, och vi fick höga poäng av domarna.
Efter fikat gick vi hem, eftersom vi mammor tyckte att våra döttrar fått nog med social träning för att vara första gången. Lillan sov lika gott på hemvägen också.

Vi bestämde oss för att göra om det nästa vecka. Förhoppningsvis fungerar allt lika bra då. Vi har lämnat in ansökan om prenumeration på vädret, som var idealiskt för en promenad på två gånger en dryg halvtimme, och jag hoppas att lillans egen utvärdering leder till att hon fortsätter med vila-sig-i-form-tricket.

Inga kommentarer: