Min dotter (den yngsta) har i dagarna utvecklat en vana att låta. Mycket, högt och länge. Då och då får hon till en lång hög ton som nästan påminner om en vissling, och det slog mig att hon låter som en falk av något slag.
Detta slog mig när jag pratade i telefon med min bror, och han berättade då att hans son, åtta månader gammal, börjat kvittra och därför går under smeknamnet näktergalen.
När det nu visat sig att två ur kusinskaran alldeles uppenbart har varit fåglar i sina tidigare liv, började jag så klart fundera på vad stora tjejen har för påbrå...
Så här spontant är det papegoja som kommer upp. Hon pratar mycket och härmas gärna... Annars gnäller hon en del, om det nu finns någon fågel som passar in på det. Eller en påfågel, eftersom hon tycker om att göra sig fin... Men det skulle hon nog inte gilla själv, i alla fall inte om hon visste att det är killarna som är finast. Hon har bestämda uppfattningar om tjejigt och killigt, den damen, och fina killar är inte hennes melodi!
Måste förstås inviga min storasyster i frågan, då hon basar över ytterligare två av kusinerna, och antagligen kan bidra med insikt i deras fågelbakgrund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar