Idag har jag tillbringat en del tid i bilen, på väg till och från Stockholm. Jag är inte helt säker, men det kan vara första gången jag åker bil alldeles ensam till Stockholm. Annars brukar jag åka tåg om det bara är jag, men nu passade det mig bättre att ha bilen, så att jag kunde komma hem till min amningsdate utan den fördröjning tunnelbana och tåg förorsakar.
Radion fick skvala lite sällskaplig musik för att jag inte skulle känna mig alldeles övergiven, och ute på transportsträckan E20 kopplade jag in farthållaren och hade en avslappnad färd.
Den gav dock upphov till några tankar:
#1 Hur fungerar det egentligen när bilradion själv byter frekvens för att hålla kvar den valda stationen? Vem var det som kom på den funktionen? Jag är hur som helst innerligt tacksam, för jag skulle ha gett upp ganska snart om jag skulle hålla på och ratta för att hitta den bästa inställningen hela tiden. För att inte tala om att jag skulle ha kört av vägen, trots att jag inte behövde gasa...
#2 Min kropp är av någon anledning helt övertygad om att det går bättre att köra om ett annat fordon om man trycker foten hårt mot bilgolvet. Gaspedalen är inte viktig i sammanhanget, det är trycket nedåt som är hemligheten. Därför sitter jag ofta med foten hårt pressad mot golvet när jag med farthållaren inkopplad far förbi en mer långsamtgående medtrafikant. Undrar om den reflexen hade fått något utrymme om bilarna från början konstruerats med en gasknapp istället, som man ska trycka på med tummen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar