I sista stund

Nu har min sambo börjat ta aktiv del i mattränandet inför min heldag på trädgårdsmässan utan barn. Denna heldagsaktivitet innebär att vår dotter på sju månader, som fortfarande anser bröstmjölken vara basfödan, måste klara sig utan amning ganska många timmar. Det innebär också att min sambo är den som måste handskas med henne när hon blir hungrig, och jag hade nog hoppats att han skulle engagera sig i att få henne att äta annat än på mig.

Visst har han matat henne, och visst har han gett henne välling och gröt flera gånger under de senaste två månaderna, men som jag ser det har det varit väl sporadiskt, och inte med avsikt att skapa en vana, utan mer för att prova om det går. Och jag tycker nog att jag har fått lite för många himlande ögon som svar när jag föreslagit att han ska göra det.

Nu har han i alla fall kommit med på tåget, och igår var det han som tog initiativ till att pumpa ur bröstmjölk och prova om hon äter det. (Vi har alltså inte ens provat det förrän nu. Förstå vilket ickeengagemang det varit!!!)

Hoppas bara att det räcker med ett par dagars framförhållning, för på torsdag är det dags!