När stora tjejen var liten läste jag otroligt mycket om att ha bäbis, och bäbisars utveckling och allt annat som har med det att göra. En av de vanligaste förklaringarna till alla små problem som föräldrar upplever med sina små var att det var just en utvecklingsfas som barnet var inne i. Sova dåligt: utvecklingsfas. Sova mycket: utvecklingsfas. Äta dåligt: utvecklingsfas. Äta mycket: utvecklingsfas. Ni fattar...
Nu har lillan haft en period av dålig sömn, när hon äter mycket och ofta och inte verkar nöjd med någonting. Långt bak i hjärnan kommer floskeln "utvecklingsfas" upp, och jag småler lite åt det dåliga skämtet samtidigt som jag funderar på vad det egentligen kan bero på.
Sen händer det grejer, slag i slag. Hon börjar äta ny mat med god aptit, hon börjar lära sig att sitta själv, gör allvarliga försök att krypa, "pratar" mer och mer... Och vad kan man dra för slutsatser av det då? Jo... att det verkligen var en utvecklingsfas. Där ser man!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar