Min yngsta dotter har börjat lägga om kosten så smått, och sedan matstolen äntligen(!) kommit ner från vinden slinker allehanda puréer ner utan att hon gör minsta motstånd. Att 2/3 hamnar någonstans utanför kroppen (på ansiktet, händerna, hakklappen, kläderna, stolen, golvet eller bordet) istället för inuti, beror inte på hennes ovilja att äta, utan snarare tvärtom...
Detta handlar dock bara om de köpta puréerna. De jag tillverkar själv finner ingen nåd hos denna mycket enväldiga härskare över matvalet.
Gröt och välling har hon heller inte mycket till övers för. Intaget av dessa rätter ligger fortfarande stadigt på en nivå motsvarande en bråkdels smakportion, trots att i alla fall gröten har funnits på menyn i över en månad.
Dessa nya matvanor kanske inte är världsomvälvande, men jag har funnit tydliga spår efter dem.
I blöjan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar