Julkalendrar

Barnens faster har haft den trevliga vanan att ge mina barn en paketkalender den första jul som de kan förväntas uppskatta att öppna paket.

Stora tjejens första julkalender kom som en total överraskning den första december 2006, med paket och allt.

Sedan dess har jag hållit liv i den på egen hand, 2007 var det mestadels bondgårdsdjur, och på julafton kompletterades detta med en bondgård i trä.
2008 fick jag den eminenta idén att köpa ett stort pussel och låta henne bygga ihop det med några nya bitar varje dag, och det har jag fortsatt med. I år är det ett prinsesslott på 160 bitar som väntar på att förfärdigas.


I år fick kalendern en ny design till följd av hennes rumsbyte. Den stora tomma väggen fanns inte till förfogande längre, så jag fick lov att komprimera den, men jag tror att det här också kommer att funka.


Det som är så härligt är att hon verkligen tror på Tomten. När kalendern var uppsatt på väggen skickade jag in henne för att kolla så att det blev bra, och när det visade sig vara paket i strumporna frågade hon nogsamt om jag sett några paket när jag var inne. När svaret visade sig vara nej förundrades hon över hur snabb Tomten var, som kunde komma in och lägga i så många paket på så kort tid.

I år var det dags för Lillan att få sin julkalender, och den här gången var jag inblandad från start. Vi bollade idéer och till slut hittade faster den perfekta julkalendern: en stiliserad gran att hänga paketen i.



Hon målade och fixade några prydnadshjärtan, men paketen fick jag ordna själv den här gången. (Värst vilken inflation det är i julkalendersvängen!)
Att hitta 24 saker som passar en ettåring, samtidigt som de är tillräckligt små för att alla paketen ska rymmas i en kalendergran är inte det lättaste, speciellt inte om man inte vill att det ska bli för dyrt... Till slut kom jag på att man kan köpa ett paket DUPLO och dela upp i 24 paket, så kom jag undan med hyfsat humana 12,50 per dag. =)

Sedan var det bara det jobbigaste kvar: inslagningen! 24 paket med särskilt matchade papper, som så klart inte kunde samarbeta med tejpen... Och så krävdes snöre på varenda paket (hur skulle jag annars ordna upphängningsdetaljen?) och dessutom skulle det vara siffror på dem. Jag njöt inte av det uppdraget, men...

...när resultatet är så här fint får det vara värt det!

Själv öppnar jag en egen kalender, som jag fick i födelsedagspresent av stora tjejen.

Hon har gjort den själv, med viss hjälp från mig, men vad det var i luckorna fick jag inte se, så nu öppnar jag med spänning och längtar efter att få öppna lucka 24. =)