Vi gav oss av i solskenet och hade siktet inställt på Trollskogen.
(På sommaren heter den blåbärsskogen, men på vintern är det troll i den.)
Därifrån fortsatte vi på kända och okända vägar.
Vi hade varsin kamera med oss, och för att kunna använda kameran ville hon först inte ha vantar på sig, men jag lyckades truga på henne ett par fingervantar. Ju längre vi kom, desto mer saknade hon sina varma sköna tumvantar. Dels för att det blev kallt, men framför allt för att hon inte fick leka i snön för sin mamma, som räknat ut att snöiga fingervantar inte blir varmare medan man går...
Vi var ute en timme, och hon var riktigt uthållig, även om vi fick ta en genväg sista biten för att gnället tilltog...
På väg hem sken inte solen längre, vi kunde bara se resterna av den glöda längst bort på himlen.
1 kommentar:
Ja tänk när hon gick runt sjön i sommras :-)det är ju långt för henne!!!Men det klarade hon :-)
Kram från Faster/PTI
Skicka en kommentar