Mammas lilla mattemästare

Häromdagen tog jag med min stora tjej på inköpsrunda på köpcentret. Födelsedagspresent till dagiskompisen skulle införskaffas, och även ett kort till nämnda kompis. Kortet hon valde kostade 15 kronor, och i min ständiga pedagogiska strävan gav jag henne en tia och en femma, och lät henne betala. Innan hon lämnade över pengarna började hon räkna på fingrarna: ”Elva, tolv, tretton, fjorton, femton.” När både jag och kassörskan uttryckte år beundran för detta förfarande, förklarade hon att hon hade tio och räknade upp fem till.

Det värmer mammas mattelärarhjärta. Inte nog med att hon räknar och gör det rätt, hon kan dessutom förklara hur hon gör. Det kommer hon att ha glädje av på nationella proven. =)

Hon tänker mycket matte.
Under resten av shoppingturen fortsatte hon konsekvent att räkna pengar. Hon ifrågasatte femtiolappen hon fick för att betala 40 kronor, och gjorde stora ögon när hon fick en hundralapp i handen, fast skorna ”bara” kostade 79 kronor.
Utvecklingssamtalet på dagis avslöjade för oss att hon är den enda som fortsätter räkna när personalen inititerat en räkneaktivitet. De andra svarar bara på frågan, men vår tjej går vidare till att räkna annat också. Hon hittar samband och ser mönster.
När vi skulle på julmiddag hos svärmor på annandagen räknade vi hur många fötter det skulle vara under bordet när vi satt allihop (för att se om fasters hund skule kunna få plats där under eller inte) och då räknade vi två fötter per vuxen, men hennes egna fötter behövde vi inte räkna med sa hon, för hon sitter alltid med fötterna uppe på stolen.

Jodå, mattehjärtat klappar lite extra när jag ser och hör sådant, och i huvudet går jag igenom olika matteböcker, som kanske kan komma till pass.



Matte med mening, kanske.



Undrar om jag ska köra högläsning av Sifferdjävulen... Annars ska jag nog läsa den själv, för det var ett tag sedan!

(bokbilderna har jag lånat från bokus.com)