Nej, det visade sig inte att det var värt det.
Jag har kämpat varje dag för att ta mig till jobbet,
och tre av fyra dagar har börjat med tårar.
Jag har inte tyckt att det är roligt,
och jag känner att jag inte kan bidra med något just nu.
Idag var det full barngrupp, och det var tvärstopp.
Tårarna bara rann.
Jag hade inte ens kraft att gå in och sätta mig vid datorn.
Jag satt på personalrummet och gick sedan in till chefen.
Sen åkte jag hem.
Ger mig själv mer tid, och gör ett nytt försök en annan gång.
Så får det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar