Eftersom min familj är av den sorten människor som är värda att smälta för,
bestod nyårsefterrätten av smält Olof, eller pannacotta, som det också heter.
Vi valde att fira nyår i lugn och ro hemma.
Eller... jag valde det.
Jag ville inte utmana ödet.
Inför nyår kändes det bra.
Jag hade klarat julen över förväntan
och var ganska beredd på att börja jobba efter nyår.
Inga onda aningar alls.
Men ändå, för säkerhets skull...
Men trots mina försiktighetsåtgärder blev nyårsafton för mycket.
Tårar, ångest och hopplöshetskänslor.
Nu får jag försöka skaka av mig det och komma igen till i morgon,
för då är det dags att jobba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar