Idag har jag varit till Stockholm igen. Av den anledningen hade jag från tidig morgon ont i magen. Den här gången var det inte så mycket oro för vägval (det kom senare...) utan mest prestationsångest och ovilja.
Jag har inte alls känt för att skriva på väldigt länge, och att då åka och träffa handledaren kändes... sådär. :/
När jag parkerade bilen vid universitetet vräkte regnet ner, jag fick springa till och från parkeringsautomaten, och jag frös så att jag skakade. Sedan var det ny språngmarsch till hus E, och jag kände mig lite olustig med mina fuktiga kläder och förstörda frisyr.
Mötet med handledaren var förvånansvärt inspirerande. Jag fick flera uppslag och jag märkte att hon ansträngde sig för att göra ett bättre intryck än sist. Hon lyckades, och efteråt gick jag med lätta steg mot bilen, sugen på att åka hem och börja skriva igen.
Och jag gjorde det i stålande solsken! Regnet var som bortblåst, liksom min oro, och jag slogs av den uppenbara symboliken. Regn och oro på väg in, sol och lättnad på väg ut.
Att jag sedan fick åka till Zetas och fika med min svägerska (som jag lämnat av på väg upp) gjorde ju inte saken sämre. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar