Full fart!

Ja, om jag trodde att det skulle vara semester att jobba, så trodde jag helt fel!

Nu trodde jag ju förstås inte det, men det är nog i alla fall mer att tänka på än jag inbillade mig. Jag tycker att jobbet är rätt skönt, med förskoleklassen på förmiddagarna och fritids på eftermiddagarna och planering utan barn hela fredagförmiddagen. På eftermiddagarna får jag vara ute när det är fint, och inne om det regnar. Jag får ägna mig åt allehanda trevliga aktiviteter, förutsatt att jag samtidigt sysselsätter barnen, och hittills i höst har jag både gått på styltor och lekt med rockringar. (Själva rockandet gick... sådär, men man kan ju rocka på armar och ben, träna in trick som att byta arm medan man rockar, eller hoppa över ringen sedan man kastat iväg den med sådan spinn att den kommer tillbaka. Mycket skoj kan man ha!)

Bråkiga eller samarbetsovilliga barn har vi en del, och visst blir man rent av förbannad ibland, men det funkar ändå hyfsat. Jag är rätt förskonad ändå, med tanke på att jag inte känner barnen lika bra som de andra eftersom jag varit ledig ett år, och för att jag jobbar mest i förkoleklassen som är (än så länge) förhållandevis lugn.

Men det som är jobbigt är allt detta planerande! Tusen saker som ska kommas ihåg och planeras in. Inte bara verksamhet som teaterbesök och utflyktsdagar, utan även rastvakter som måste bytas, semestrar och tandläkarbesök som ska täckas så att vi inte står utan personal, VAB och sjukdagar inte att förglömma! Föräldramöten ska planeras och genomföras (och helst ska man hinna tala om hemma att det är kvällsmöte...:P) Och när ska man hinna dela klassen i grupper, hur ska vi hinna med den sista, ganska långa promenaden för att titta var barnen bor, skriva och dela ut information, beställa material, organisera skåpen...
Och hela tiden ska allt passa in med tre olika verksamheter: skolan, fritids och förskoleklassen. Snacka om hjärnstress!!!

Men samtidigt är det himla roligt! =)