Skrämselhicka

Igår var jag på ett ovanligt och osedvanligt trevligt kvällsmöte på jobbet.

Våra fantastiska arbetslagsledare presenterade vår vision, 

som de arbetat fram utifrån våra diskussioner, 

genom att bjuda på sig själva och få oss att tänka till.

När rektorn tog till orda och knöt ihop säcken fick jag ett sånt där jobbigt hostanfall, 

som bara kommer när det stör som mest, så jag valde att lämna rummet och dricka vatten.

Problemet var bara att det inte hjälpte.

Det fortsatte reta i halsen och jag fick svårt att andas.

Innan jag visste ordet av hade 112 larmats och två ambulanssjukvårdare kom till min undsättning.

Det kändes jättekonstigt, jag hade ju "bara hostat lite", 

men det var otroligt skönt att de kom, och inhaleringen kändes bra, de försäkrade mig om att alla värden var okej och att lungorna lät bra, och så fick jag kortison.

Sen fick jag välja om jag ville hem eller till akuten, så jag valde att åka hem, 

med löfte om att ringa igen om det behövdes.

Det troliga är att min astma, som jag haft länge, men inte besvärats nämnvärt av på några år,

förvärrats av pollenallergin, som jag känner av och medicinerar lite lätt.

Idag ska jag ringa min läkare och se om jag kan få lite mer och bättre medicin. 

För astman också.

För det här vill jag inte vara med om igen!