Det kunde såklart inte vara för evigt.
En sliten själ kan inte hålla för vilka påfrestningar som helst,
och i alla fall inte hur länge som helst.
Idag brast det med besked.
Skrämde nästan livet ur barnen, och mig själv också.
Så vad gör jag nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar